Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1849, sida 2

hertig af Slesvig saknas, kunde likväl, efter hela konventionens anda, bestyrelsekommissionen endast regera i konungens af Danmark namn såsom bertig af Slesvig. Baron Pechlin lär emellertid icke vilja gifva efter i denna punkt. En svensk officer skall i Kiel hafva tillbjudit ståthållareskapet sin tjenst och blifvit emottagen. . HAMBURG. D. 24 Oktober gåfvo medlemmarne af den konstituerande församlingen en fästmåltid till ära för de i staden varande Ungrare. 200 perom den franska republikens vägran att emottaga de ungerske flyktingarne, tolkade Klapka, i sitt svar på doktor Glitzas tal, Ungerns tacksamhet soner deltogo i densamma. Efter att hafva talat för Tysklands sympathier och försäkrade, att; Ungrarne i Österrikarne icke bekämpade Tyskarne, utan blott det österrikiska kabinettets frihetsfiendtliga politik. Han yttrade derjemte det hopp, att Ungern, en gång, då det ånyo reser sig, skall kunna räkna på den lefvande anda, som rör sig i Tyskland. Under samtalen tyckte man sig kunna förmärka, att det var Ungrarnes och i synnerhet Klapkas mening, att Görgey allt ifrån början varit utan entusiasm för fosterlandets sak, samt blott af egennytta och äregirighet, men icke af någon tvingande omständighet, öfverlemnade sina 40,000 man i Ryssarnes händer. Kossuths glödande fosterlandskärlek erkändes allmänt, men man förebrådde honom, att ban drifvit saken till . det yttersta, genom att fasthälla vid de republikanska formerna, och derigenom förhindrat Frankrikes och Englands mellankomst. Den konstituerande församlingen, som står i j FRANKRIKE. De socialistiske flyktingarne i London hafva in fört en förklaring i tidningarne Democratie pa cifique och Republique, i hvilken de förklara, att hvarje socialist kände sig lika förnärmad och angripen af den dom, hvilken fälldes öfver Cabet, som om den träffat dem sjelfva. De båda tidningarne äro åtalade, emedan de upptagit denna förklaring, som är skrifven på ett utomordentligt bäftigt språk. En demokratisk tidning meddelar en skrifvelse från de politiske fångarne i St. Pelagie, i hvilken de förklara, att de icke längre vilja emottaga den usla, otillräckliga och osunda föda, man gifver dem, utan att de hellre lefva af vatten och bröd, än utsätta sig för en långsam förgiftning. Tidningen Presse vill veta, att Dufaure redan anbefallt undersökning i denna sak. Ett rykte går, att Thiers och Bixio skola åtalas för sin duell. Från alla sidor uppträda nu vittnen, hvilka bekräfta, att Thiers d. 10 December verkligen sagt, att Louis Bonapartes väljande till president var en skamfläck för Frankrike. Man påpekar äfven den omständighet, att Thiers efter duellen icke, såsom annars är brukligt, begärt, att motståndaren skulle återtaga sina ord. Regeringen skall hafva gifvit sina konsuler och agenter i Italien befallning att icke utfärda pass till Frankrike för Fransmän, som kämpat i Romarnes leder. Skulle det oaktadt någon af dessa Fransmän återvända till sina hemorter, lär regeringen vilja anställa process mot dem, såsom hafvande burit vapen mot fäderneslandet. Garnisonen i Paris skall ökas till hundratusen man. Flera nya trupper hafva redan ankommit till hufvudstaden. Ungerske grefven Teleky besökte den 22 Victor Hugo och tackade honom för det af honom hållna talet i nationalförsamlingen. Vid rättsförhandlingarne i Versailles aflöser den ena häftiga scenen den andra. Då en gendarm vid utgåendet ville fatta uti en af de anklagade, ropade denne: -Jag förbjuder er att röra mig. En mängd officerare och advokater blanett mycket spändt förhållande till senaten, har beslutat att icke upplösa sig. dade sig emellan. Den bekante folkrepresentanten Michel (de Bourges), som är en af sakförarne för de anklagade, råkade i ordvexling med chefen för departementalgendarmeriet och yttrade slutligen: Jag vill icke byta ord med er, gendarm! Officerarne blefvo i yttersta grad ursinniga öfver detta yttrande, som de kallade en ,