Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 november 1849, sida 1

— vJo gerna! Det var visst för den skull jag kom hit att tala med er. — vbu behöfver inte skicka henne, han kommer nog ändå, sade Fanny. — Men i afton?— -Kanhända i afton, sade Fanny med ett bety delsefullt leende. — Skulle han hafva sagt det åt dig ?— -Åt mig — nej, visst inte, men jag tror, jag gissar. — Men det är inte säkert, för det, sade Maria. Skrif och jag skall gerna, gerna gå med brefvet. — Du tycks särdeles angelägen, anmärkte Fanny med ett henne eget sarkastigt leende. — krif! hviskade Maria, men Hedvig sade: Han kommer väl ändå om han får tillfälle. Det är bättre att afbida aftonen.Denna kom; solen lutade mot de rosenröda berg, som vestermolnen uppstaplade vid slutranden af Wetterns spegelskifva, liksom ett gyllene ornament öfver dess ram; skuggorna blefvo längre och Husqvarnabergets former tecknade sig djerfva och sköna i belysningen af den lutande Augustisolens melankoliska sken. Då tänkte Maria: Nu är tiden inne, och hon begat sig fram till Husqvarna. Hon ville denna afton ej visa sig vid salsdörren: blygheten och skyggheten ha