Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1849, sida 2

Sådant är det skådespel, man ser uppföras. I det hotade samhällets namn, upplöser man alla samhällsbanden; i den kränkta egendomens namn, plundrar och roffar man och anställer man konfiskationer; i den förorättade mensklighetens namn pryglar, fängslar, dödar man, och på botten af alla dessa inkonseqvenser, hvad möter der våra blickar? Lögnen, den vämjeliga lögnen af den uppskrämda egoismen, af monarkien i dödsångest, hvilken mördar för att lefva, plundrar för att korrumpera, förnedrar för att herrska. Nu, liksom 1687; nu, liksom alltid, låter den hänföra sig till dessa öfverdrifter genom sjelfva den lag, som ligger till grund för dess bestånd, genom det felaktiga i dess ursprung; den är grundad genom styrkan, och dömd att gå under om den icke gör bruk af denna enda rätt: styrkans rätt. Denna rätt har haft sin tid. Ingen torde i nuvarande stund tvifla derpå. Det monarkiska Österrike hör således, midt under sin triumf, från alla håll höja sig röster, som det icke kunnat undertrycka, och som bebåda det dess snara slut. En blodig hand tecknar domen på väggarne i dess palatser. Den känsla af gudomlig rättvisa, som 60 års revolutioner utvecklat i alla hjertan, lemnar hos hvarje förnuftigare menniska intet tvifvel öfrigt, att en makt, som söker att befästa sig genom olagliga mord, genom olagliga konfiskationer, genom oärlighet, genom förtryck, med ett ord genom alla möjliga brott, bör sammanstörta under bördan af så många himmelsskriande missgerningar. Det anar sjelf något sådant, såsom man kan förmärka på sjelfva yttringarne af dess raseri, trogna tolkar af dess hemliga ångest. Man förmärker det vidare på de utomordentliga försigtighetsmått, med hvilka det omgifver sig, på dessa spetsfundigheter i den politiska organisationen, hvilka utslita dess statsmän, af hvilka en, i parenthes sagdt, har förlorat sitt förnuft uti det bottenlösa svalget af ett oupplösligt problem. Hvad vilja de i sjelfva verket? Upprätthålla styrkans rätt emot rättens styrka. Hade de än tusen sådana som Haynau eller Radetzky, hvardera med en armå af 100,000 slagtare, så är ändå detta mål framdeles vida öfver deras krafter. Och de må taga sig till vara för att allt för ofta uppresa galgen vid sidan af tbronen! En tid torde komma, då detta grannskap blir farligt.