Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 oktober 1849, sida 2

de stycken, som böra till den silosofiska lefnadsvisheten, att umbära och försaka alla de glada njutningar, till hvilka älder, stånd, uppfostran och samhällsplats berättiga. Det är icke annat än en blind nyck, som så skiftar lyckans lotter. Arf åt menniskor, som i sin torftighets förnöjsamhet ej tveka att efterskänka summor, hvilka för en annan hade sitt betydliga värde.... Bah, det är en ironi af ett bittert öde. Hvilken annorlunda effekt skulle ej ett godt arf gjort i min hand? . i min hand!... Hvilket nytt lif, och hvilken ny betydelse skulle ej den rike kammarjunkare Rosenljung få emot den, som nu med arbete och nattvak måste sträfva för sin och sina närmastes utkomst? I stället att rätt och slätt kallas en hygglig karl och öfverlastas med arbete och uppdrag af alla slag, och helt obemärkt sitta vid skrifbordet i sin lilla kammare på den mörka Smedgatan till långt in på nätterna, skulle han blifva en ung elegant, med alla möjliga förtjenster och gällande företräden, en man på modet, vid hvilken alla mödrar skulle fästa sina förHerrliga lif! Gudomliga förvandling! .... Och detta allt genom penningar? ... Penningar, penningar!lOch hela hans tankeverksamhet stannade vid dessa föreställningar, hvilka hans fantasi öfvergöt med den mest förbländande kolorit.