Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 oktober 1849, sida 1

—— — ——— na sak, likasom i nästan allt, som rör dagens frågor, Nu kan det vara en glädje att läsa tidningarne, sedan de satans Ungrarne blifvit kufvade:. yttrade professor W. i ett sällskap vid underrättelsen om Ungerns fall, och en annan af de der herrarne har förklarat, att Arbin endast burit sig litet oförsigtigt åt, men att Zachrisson handlat alldeles oförsvarligt och så, att han förtjent allt det straff, han fått. Då tonen är sådan bland professorerne, är det mindre underligt, om en allmän anda af sjelfständighet och liberalism ej står att finna inom studentkorpsen, ty om föredömet ofvanfrån också icke verkar på den stora massan, så finnes det dock alltid en mängd individer, hvilka anse det fördelaktigt, att bekänna sig till samma servilism, som de högvördige fäderna. Ock derigenom uppstå naturligtvis ofta schismer vid afgörandet af frågor, som röra hela korpsen. Den filosofiska professionen är ännu icke tillsatt, men herr Ribbing står nu ensam qvar på förslaget, sedan Snellman tagit tillbaka sin ansökning. Vid åtskilliga tyska universiteter gäller den bekanta satsen: Solus Academie una lex, såsom regel, men här synes förhållandet vara helt annorlunda. I stället att med ifver omfatta det erbjudna tillfället, att tillegna läroverket en så utmärkt vetenskapsman, som herr Snellman, äro, efter hvad man berättar, våra gubbar synnerligen glada att hafva blifvit honom qprvittHan var dem en obekant storhet och de voro derföre mycket rädda att taga in honom i konsistorium. Då taga de heldre h:r Ribbing, som visserligen är en skicklig dialektikus, men som dock aldrig dokumenterat sig såsom någon sjelfständig tänkare, Föreläsningar och tentamina gå sin jemna, vanliga gång. Professor Carlsson, som nyligen, enligt ett af rektor magnifikus utfärdadt program, blifvit med stor ståt installerad i sitt embete, läser öfver svenska historien på Gustavianum. Bland sina talrika åhörare räknar kan äfven sina fordna lärjungar, de kungliga prinsarne, som för närvarande vistas hästädes. Studenterna hafva, som du kanske bört, organiserat sig till en enda öfverläggande och beslutande församling i stället för att de förut voro splittrade på fjorton särskilda kamrar, eller salar, för att tala i Upsalaspråk. Allt hvad som rör korpsen gemensamt afgöres nu på allmän studentsammankomst. Detta hindrar dock ej att de fordna nationssalarne ännu finnas qvar och med dem nationssexorna. Lefve de gamla nationssexorna! Vi hade just en sådan på vår salför ett par dagar sedan. Docenten Petersson var särskildt inbjuden och hedrade oss med ett tal på vers, hvilket jag dock till evinnerlig skada förgätit. Efter de första öfliga skålarne och talen flyttades borden ut i ett sidorum, musiken spelade upp en munter vals, och man dansade alldeles förtvifladt. Man har väl icke annat än -improviserade damer, men det går lika bra. Efter dansens slut för man sin sköna ut till bålen och dricker ett glas med henne. Och först när bålen är tömd, så är balen slut. Märtensdagen skola vi åter hafva sexa med thy åtföljande spektakel, hvarvid en pjes af L. Kotzebue, som heter Villervallan, kommer att uppföras. Den är — —— —