Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1849, sida 1

jag också gå in med det midt i natten, det lofvar jag! Jag minnes väl hvad han sade sist jag var här och jag mötte honom i trappan. — ÖIvad sade han då?— bet kan vara detsamma. Men nog tycker han mer om vårt smör mer än något annat, ty se, han sade, att det smör jag bär hit, är det bästa i kristenheten. Ja, det sade han, och derföre skall han slippa att behöfva vara förutan det.Under det den unga flickan, hvars rätta namn var Maria, men som af kammarjunkar Rosenljung kallades smörblomman, så talade, hade hon obemärkt, steg för-steg, närmat sig bordet, der öfverstinnan utlagt korten, och började helt obetänksamt trumma på det med fingrarne, så att riåtoile de Napoleon råkade i oordning. — ÅAkta korten, flicka! skall du då aldrig lära dig seder. och skick?— -Förlåt mig, kanske gjorde jag illa nu; det var icke min mening. Men om ett kort kom i oordning, kan det väl ingenting göra till saken, för att han skulle komma eller inte komma. — Hvad menar du? Hvem tror du skall komma 2— -Jag? Alls ingen. Men nog vet jag att hennes nåd lägger den der patiencen, eller hvad det heter, för att se om han skall komma eller ej.