Om Bildnings-eirklar. Vi tilläto oss att i ett föregående nummer klandra en artikel, som cirkulerat genom åtskilliga tidningar, hvaribland äfven Götheborgsbladet, under rubrik: KSamtal mellan tvenne gesäller i Stockholm, angående bildnings-cirklarrv, hvilken artikel gick ut på att nedsätta bildnings-cirklar i allmänhetens omdöme. Se här, huru nu en annan tidning, nemligen Tidning för Södermanland, bedömer berörde uppsats: i aDet första man varseblifver, då man läser ifrågavarande artikel är, att detta s. k. samtal aldrig i verkligheten existerat några gesäller emellan, utan är helt och hållet en dikt, sammansmidd af någon af dessa uppfinningsrika personer, som fabricera spaltfyllnad åt tidningar, sådana som aäTidenoch konsorter. Ehuru de skäl, hvilka i bemälde artikel anföras mot bildnings-cirklar i allmänhet och mot den i Stockholm isynnerhet, äro af den natur, att de, blott man ett litet grand betraktar dem, vederlägga sig sjelfva, så att vi straxt ansågo oss icke behöfva göra det, hafva vi vid närmare eftersinnande ändå funnit oss böra påpeka deras haltlöshet, enär artikeln äfven kan komma att läsas af personer, hvilka icke ega nog sjelfständigt omdöme för att inse det. Det första at de andragna skälen mot bildningscirklarne gäller föredragens beskaffenhet. Uppdiktaren af samtalet påstår nemligen att föredragen äro onyttiga, såvida de icke inskränka sig till afhandlandet af ämnen, som ligga inom sjelfva handtverkeriernes områden. Dessa ämnen, menar han, äro de enda praktiskt nyttiga för en arbetare att lära känna, antagande att andra ämnen ligga öfver arbetarens horizont, så att han, i brist på underbyggnad och förkunskaper, ej förmår fatta ett ord deraf. Efter denna logik skulle en skomakare icke behöfva veta något mera än huru det tillgår att göra skor och stöflar och en snickare huru att förfärdiga möbler o. s. v. och ett föredrag, afhandlande ett af dessa ämnen, skulle följaktligen blifva onyttigt äfven för en arbetare, tillhörande ett annat yrke. — Men hvem vet icke och får dagligen erfara, att hvar och en måste äfven känna den verld, som rör sig omkring honom, och hvilken ligger utom det yrke, hvaraf han har sin utkomst? Beror icke sjelfva detta yrke i en stor mängd fall af de utom detsamma varande förhållanden? — Och hvad som är ändå vigtigare att ihågkomma är, att t. ex. en snickare icke endast är snickare, d. v. s. en möbelgöringsmachin, utan han är i främsta rummet menniska och såsom sådan är honom ingenting i lifvet likgiltigt; han bör känna sitt värde som menniska, utveckla sin odödlige andes förmögenheter, det mål hvarför menskligheten är till. Detta mål är vida högre än att det skulle åsidosättas för den underordnade yrkesbildningen, tvertom böra dessa tvenne slags bildning, yrkesbildningen och den humana, förenas. Detta är bildningscirklarnes ändamål och det är just derföre de hafva fått till fiender det parti inom samhället, hvilket, i likhet med medeltidens katolska presterskap, vill bibehålla ljuset för sig sjelft, på det de dess lättare må kunh na vara det i mörkret famlande folkets förmyndare och draga vinsten af dess arbete. — Vi hoppas att ingen rätt-tänkande gillar dessa motiver för att neka arbetaren ett, om än ringa, tillfälle att skaffa sig alla de kunskaper, han kan, och i hvilket ämne som helst, samt önska att de, som genom föredrag i bildningscirklarne, arbeta för det vackra ändamål att meddela sina på vetandets område mindre lyckligt lottade medmenniskor at sina kunskaper och sin erfarenhet af lifvet, att, säga vi, de måtte täfla med hvarandra i att vara populära och tala så fattligt, som om de talade till barn; vi äro då öfvertygade både att föredragen skola intressera och blifva nyttiga för dem, för hvilka de hållas. Det andra skälet, som omförmälde artikel anför mot bildningscirklar, gäller den lyx och h . . . I flärd,, som insinueras der vara rådande. Vi känna ej huruvida förhållandet är sådant inom Stockholms bildningscirkel, som det här utmålas, hvilket vore mycket beklagligt, men hvad vi