Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1849, sida 1

—— — — — — — —— — —— —— — — befälet, och armen rörde sig på samma sätt som den tiden, när Ludvig Philip eller Cavaignac höllo i trådarne. Men imellertid har armeen genom den republikanska konstitutionen blifvit ställd på samma ståndpunkt som statens öfriga medborgare: den röstar vid valen af representanter och regering, och i sjelfva verket kan man säga, att, om den i en framtid börsammar det, som befalles densamma, så är det endast derföre, att den, i likhet med alla andra goda medborgare, underkastar sig majoritetens vilja (ehuru i praxis och för den enskilte soldaten detta icke vill säga så mycket). De s. k. moderata republikanerne befinna sig ännu på ofrihetens ståndpunkt, i det de bålla före, att staten och armåen äro fria, när de äro machiner i deras händer, som säga sig älska friheten. Kommunisterne och socialisterne söka deremot, liksom de andra partierna, att vinna armsen för sina åsigter och utdela fördenskull sina rgiftiga, tidningar i kasernerna. Changarnier och konsorter skulle deremot gerna vilja på allt upptänkligt sätt tillspärra kasernerna; men måste åtnöja sig med att förfölja och straffa den soldat, som läser dylika tidningar. De råka derigenom in i en labyrinth af motsägelser; ty eger en soldat rättighet att rösta, t. ex. på Proudhon, så måste han naturligtvis äfven ega rätt att läsa skrifter af den författare, som ban skänker sitt förtroende. Af ängslan öfver de enorma framsteg, som socialismen, oaktadt all afspärrning och alla förbud, gjort i de franske krigarnes leder, har det nu bildat sig ett sällskap, som medelst populära afhandlingar skall söka motarbeta socialisternes vrångvisav och farliga läror, och för dessa i sin mån lika ensidiga skrifter öppnas kasernernas portar på vid gafvel. Striden med pistoler, sablar, gevär och kanoner har tills vidare uppbört; men den föres nu lika lifligt och kanske mera verksamt med tidningar, flygskrifter och böcker samt med alla möjliga strategiska och listiga manövrer. Friheten ser med oändlig fägnad och ironi ned på de franske generaler, som i ofrihetens tjenst låta den goda pressens produkter kringspridas bland soldaterne; ty under denna täflan partierna emellan och under den rådande skenbara förvirringen, blir krigaren allt mera en reflekterande och tänkande varelse, i stället för att vara en blott machin. Armeen drages allt mera in i dagens politiska strider, och resultatet deraf måste förr eller sednare blifva den stående härens upplösning. Först då, när man en gång bunnit så långt, kan man säga att Frankrike är en republik annorlunda än på papperet. Helt annat är deremot förhållandet i Tyskland, synnerligast i Österrike, der soldatregeringen visar sig i all sin härlighet, i en så romantisk prakt, att verkligheten på ett öfverraskande sätt liknar den poötiska beskrifning, som Schiller i ,Wallensteins Lägerr gifvit at de österrikiska härarne under hertigen af Friedland. Man tänke sig t. ex. Radetzkys italienska armå i den scen, i hvilken en underofficer frågar krigarne om deras födelseorter: en är född i Lombardiet, en annan är Wallon, en tredje från Lothringen, en fjerde Böhmare, en femte från Schweitz, och underofficern då yttrar: Nå, och på oss kan ingen märka dock, att vi från Södern, äfvensom från Norden,