———— — — ——————— Maria eller Familjehemligheterna. AT S. e.der. Forts. fr. N:o 249. — Jag tror verkligen att det är hon, farmor lilla, svarade Hedvig som nu hörde rösten af den i köket inträdande. — -Så sent. Hvad tänker flickan på? Bed henne komma in, Hedvig!Efter att hafva satt sina skor vid dörren i köket, för att ej smutsa golfven i rummen, insteg helt dristigt och med en mine, som visade att hon var ganska hemmastadd, en ung flicka i simpla bondkläder, men af en utomordentligt fin och smärt gestalt, nickade med hufvudet och guppade dervid till ett slags nigning, sägande med klar, frimodig röst: God afton hennes nådly — Kan du då aldrig lära dig att ringa anständigt och vackert, som annat folk? sade öfverstinnan, och talade om den valterationhon känt vid den häftiga ringningen. — Förlåt mig, goda öfverstinna! Jag skall komma ihåg det till en annan gång. Men i dag