Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1849, sida 2

nares aktning. Dessa ord, äfvensom de han sednare yttrade: Lef väl! rigtade general Klapka med ljudelig, lugn röst till de församlade. Den ungerska brytningen gjorde, att hans i grammatikaliskt hänseende goda tyska lät något besynnerlig, fast ingalunda oangenäm. — Följande aftonen blef åter en storartad hyllning generalen till del å stadstheatern. Den tappre hjelten hade med några af sina vapenbröder knappt inträdt i salongen, förrän från midten af paterren skallade ett dundrande: Klaphka Uockls och i samma ågonblick gick detta rop, liksom med en elektrisk stöt, genom alla platsar och fann hos alla närvarande det lifligaste genljud; damerna viftade med sina hvita näsdukar en helsning åt den ädle ungraren, man ropade åt orkestern: Tusch! Tusch! och straxt smattrade och virflade instrumenterne, och jublet varade flera minuter. Den så enthusiastiskt emottagne Klapka hade i början, synbart förlägen dragit sig tillbaka i logen, men sedan trädde han fram och tackade i modesta ordalag för den honom bevisade hyllning. Derefter fortgick operan ostördt, ända tills i andra akten förekom en sång till frihetens lof. Detta härliga stycke gjorde på publikens redan förut uppskakade känslor en sådan verkan, att det på allmän begäran måste sjungas om trenne gånger. Dervid riktades åter allas blickar på Klapka, i hvilken man kunde flra en frihetens bjelte, ehuru en olycklig. — Jemte Klapka har äfven en del andra ungerska emigranter ankommit till Hamburg, hvarifrån de förmodas skola begifva sig till Bremen, för att der tillika med flera dit redan ankomne olyckskamrater inskeppa sig till Neworleans. Nikolaus Pappafy hette den förste ungerske officer, som inträffade i Hamburg. Han är en helt ung, välvext och kraftfull man, har såsom busar varit med i hela ungerska frihetskriget och tjenstgjorde en tid som adjutant hos Görgey, — hvilken han anser för en med guld bestucken förrädare den der förr eller sednare skall sluta sin bana med ett sjelfmord — samt var sednast ryttmästare vid 14:de husarregementet. Pappafy har, enligt hvad han berättar, deltagit i 36 större och mindre slaktningar och elfva gånger blifvit sårad. Från Vilagos, hvarest Görgeys korps sträckte gevär, undkom han, förklädd som bonde, till Komorn, derifrån han, vid denna fästnings kapitulation, begaf sig, enligt det honom tilldelade tvångspass, på vägen till en annan verldsdel. Hans förmögenhet har blifvit konfiskerad, och de dyrbarheter han innehade vid Komorns fall frånroffades honom af Österrikarne. FRANKFURT. Riksministern bar rigtat en skrifvelse till tyska regeringarne, hvilken skall tjena till försvar emot den beskyllningen, att den velat spela tyska flottan i Österrikes händer. Åtta bilagor äro bifogade denna skrifvelse, af hvilka den upplysning erhålles, att man nyligen kommit på den tanken, att utom några smärre fartyg, äfven låta de begge stora ångfregatterne öfvervintra vid Brake i Wesern. Liktidigt har dock riksgesandten Drachenfels i Brissel erhållit uppdrag att der inleda underhandlingar om de begge fartygens öfvervintrande i Antwerpens hamn. Wiener-Zeit. publicerar fördraget om insättandet af den nya provisoriska centralmakten, jemte en den 6:te dennes daterad urkund, i hvilken riksföreståndaren förklarar sig villig att nedlägga sin värdighet, så snart alla tyska stater gifvit sitt bifall till nyssnämnde fördrag. MECKLENBURG. Den nya för aristokratien så förhatliga författningen gör bland annat alla kronogods till ett värde af 18 mill. Thaler till nationalegeudom, beröfvar ridderskapet och adeln dess särskilta representationsrätt och inför flera vigtiga förändringar i de på riddargodsen hittills rådande förhållandena, hvilka i Mecklenburg spelade en så stor rol och gjorde bönderne till de mest förfäade och slafviske bland deras likar i Tyskland. Prinsen af Preussen är den närmsta sidoarfvingen till kronogodsen, och det är en af anledningarne, hvarför ridderskapet och adeln, på storhertigens af Strelitz inrådan, vändt sig till Berlin. Sistnämnde furste har för sin del redan för längre . ——2—k— —t———