Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1849, sida 2

den djupa aftonskymning som rådde i rummet. Längst ned vid dörren stod en qvinsperson, som i kronologiskt afseende ganska väl tog sig ut bland de öfriga antiqviteterna. Af hennes klädsel kunde man finna att hon hörde till klassen af tjenarinnor, och af hennes grundsäkra hållning, hennes öppna, ärliga mine och det flitiga begagnandet af vvi och vvårt? i sitt tal, till den af trotjenarinnor. Hon var som ifrigast i öfverläggning om vissa husliga arrangementer, och utgjöt i ganska eftertryckliga ordalag sin förtrytelse mot husets värdinna, som delogerat en hel hop gammalt skräp, som Lena (så var trotjenarinnans namn) inhyst på ett af hennes vindskontor, hvilket hon nu sade sig sjelf vara i behof af. Gud vet hvar vi skola göra af hela den mobiljen, sade Lena. Det just förargar mig in i själen att våra saker skola stå som andra lösören utkastade på vinden, der allt husets öfriga folk har sin fria trafik, och der hvar och en skall titta på dem och göra sina anmärkningar. Nog hade vi bordt hafva satt i hyreskontraktet att vi skulle haft vindskontoret för vår räkning. Nu skall allt stå och bli förderfvadt. Om intet annat, så när jag nyss kom upp, fick jag se att man tagit och hängt ett stycke trappmatta öfver det gamla porträttet af borgmästarn; jo, jag tycker mig just se hur våra saker skola bli hand