Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1849, sida 2

sig fram på tjenstemannabanan utan allt biträde, allraminst då dertill komma pligterna att bidraga till en gammal farmoders och en ung systers existens. Men det går väl. Gud välsigne sarmor och syster Hedvig också, de äro dock de enda anhöriga jag eger! .... Kammarjunkare Rosenljung — det låter ändå något helt annat än notarien Rosenljung, och förtjenar för bara välljudets skull, om just icke en novell, åtminstone att egaren af titeln tåligt lider litet kassabryderi.... Jag undrar just hur många lyckönskningar jag skall få uppbära i afton på balen af mina kamrater till den nya distinktionen och hur många gånger de unga damerna skola missäga sig på titeln och göra den nykomne kammarjunkaren ursägt för deras alltför trogna minne af den förre notarien.Ett ganska förnöjsamt leende lade sig härvid öfver Theodors läppar och småsjungande på en vals fortfor han att spatsera. Vi lemne honom så att spatsera och smäsjunga för att nu med läsarens tillåtelse inleda bekantskapen med boningsgästerna i den andra delen af våningen. I det första, det största och bästa af rummen med de gammalmodiga möblerna, satt ett åldrigt fruntimmer framför ett af borden, med ett ben och tre fötter, på hvilket letoile de Napoleonmed sina åtta strålar af kort låg nedmörknad i