Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1849, sida 1

vlenast mot all god milltärisk anda, utan äfven mot vdet handlingssätt, som tillkommer hvarje man af vheder. Som vi icke anse det tillkomma pressen att uppbäfva sig till någon domstol öfver personers heder eller det hederliga i deras uppförande, så lemna vi derhän, i hvad mån ofvannämnde 14 officerares handlingssätt är hederligt eller icke, men vi finna det stridande emot all god militärisk anda, emot den lagliga ordningen, emot flera tydliga lagstadganden samt emot den klokhet och omtanke för styrelsens bästa, som man af dessa officerare i förevarande fall borde haft rätt att påräkna. Inför lagen är ofvan intagna deklaration en verklig smädeskrift samt såsom sådan hemfallen under 60 kap. Missgerningsbalken, äfven om Zachrisson icke varit officer. Nu innefattar den äfven en förbrytelse emot krigslagarne samt en uppenbar öfverträdelse af duellsplakatet. Att uppträda till förment försvar för hedern på sådant sätt, att man derigenom förorättar lagarne, måste vara stridande emot en god militärisk anda, åtminstone i Sverige, der militären aflägger trohetsed äfven åt lagarne, och för öfrigt kunna lagbrott icke befordra hvarken militärisk eller medborgerlig heder. Ifrågavarande opinionsyttring, som innebär alla möjeliga kännetecken af en olaglig förföljelse emet Zachrisson, var äfven med afseende å styrelsens förhållande till Zachrissonska saken i högsta grad oklok; ty genom den sambällsställning opinanterne innehafva, kan allmänheten lätt förledas till den tankan, att opinionsyttringen icke var oangenäm för höga vederbörande, och då skulle ju allmänheten på samma gång förledas äfven till den tankan, att de funno behag i uppenbara lagöfverträdelser. Att framkalla sådana tankar är i högsta grad oklokt och skadligt, särdeles efter hvad som förut passerat beträffande Zachrisson. Vi vilja icke vara mångordiga i detta, af nästan alla pressens organer redan behandlade ämne. Af hvad vi här ofvan i en annan artikel yttrat om aktningen för lagarne, kan läsaren för öfrigt sluta till våra åsigter om detsamma. De här begångna fel, ehuru möjligtvis tillkomna mera af obetänksamhet än uppsåt att förnärma rättvisan och den lagliga ordningen, äro likäl af den beskaffenhet, att de icke, utan verklig skada för det allmänna rättstillståndet kunna helt och hållet onäpste öfverlemnas åt glömskan. Det skulle stå bra illa till med det lagbundna samhället, om sådant kunde hända. Deremot tro vi att hvarken Zachrisson eller allmänheten har stränga pretentioner i afseende på det ansvar, som bör drabba de felaktiga, emedan man, såsom vi nyss antydt, föreställer sig att de handlat mera af oförstånd än arghet, samt emedan baron Wredes allt hitintills erkända utmärkta egenskaper utgöra en mildrande omständighet, på hvilket sätt man väl äfven får bedöma de yngre officerarnes beroende ställning, som kanske hindrat dem att hafva en egen tanka i saken, särdeles då en viss ifver för den förmenta militäriska andan uppbrusat i så hög grad, som här synes hafva varit fallet, så att både lagarnes och klokhetens föreskrifter lemnades åsido. Då vi nu återkommit till den Zachrissonska sa