Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1849, sida 1

öfver! — Jag skall belöna dig rikligen derför. Hm, bm, mumlade Feszi, mötande med den största köld den hetta, i hvilken baronen råkat. När han besinnat sig något, sade han slutligen: Det finnes ju giftassjuka fruntimmer nog; sök er en annan. Hvarför skall ni fördenskull hata min herre? För öfrigt måste jag öppet tillstå för er, fortfor han, kastande en hånande blick på baronen, -att om jag jemför er med min herre, så kan jag icke undra på grefvinnan, att hon fördrar honom framför er; vore jag qvinna, skulle han behaga också mig bättre, än ni. Förbannade skurk! röt baronen, glödande af vrede, hvad vågar du säga mig ?Sakta, sakta, min nådiga herre! fortfor Feszi i samma lugna ton, besinna, om ni behagar, att om folk af våra likar — jag menar er och mig — ingår en öfverenskommelse sinsemellan, man då, efter gammal vana, gifver det ömsesidiga privilegiet att få säga hvarandra sanningen. Ni har redan gått för långt i er öppenbjertighet, för att kunna träda tillbaka; ett ord derom till min herre, och ni måste vänta er en tuktan, som sannolikt för alltid skulle hålla inne era tankar på hämnd.Hvilken förbannad dåre jag var, skrek baronen, slående sig med knytnäfven mot pannan, rnär jag anförtrodde mig åt denna skurkl