Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1849, sida 1

Röfvaren. (Ungersk novell.) Forts. fr. N:o 245. Han yttrade till och .med, att det honom ådömda straffet icke var oförtjent, emedan ban gjort sig skyldig till en stor förseelse mot gästvänskapen på det grefliga slottet, såsom han vid en bättre eftertanka allförväl insåge. Baronen saknade icke menniskokännedom. Den ånger och ruelse, som Feszi låtsade, öfvertygade honom, att han måste låta andra minor springa, om han ville vinna honom för sig. Gubbelsade han med förändrad ton, hvartill tjenar förställning oss emellan? Låt oss öppet gå tillväga med hvarandra! Du är för klok, för att icke ana mina afsigter. Din herre har beröfvat mig grefvinnans hand, en lycka, hvarefter jag sträfvat i långa år och om hvilken jag var säker, om icke han kommit emellan. Jag hatar honom af hela min själ: min enda tanke är att hämnas på honom. Var mig bebjelplig dervid: .du skall ej finna en otacksam i mig. Hvem är din herre? — Huru bar det innerliga förhållande, i hvilket de stå till hvarandra, uppkommit? — Tag bort den slöja, som hvilar der