Bores yttrande om de fjortons opinionsyttring emot kapt. Zachrisson. Vi hafva uppskjutit att yttra oss om den af kabinettskammarherren m. m. baron F. S. Wrede, jemte 13 andra officerare emot kapt. Zachrisson afgifna skriftliga opinionsdom, emedan dess innehåll blifvit af Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning refereradt efter endast mundtligt meddelande, och vi, i en sak af den vigt och grannlagenhet som denna, önskade att erhålla tillförlitlig visshet om sjelfva faktum, innan vi deröfver meddelade några betraktelser. Då en längre tid numera förflutit efter referatets offentliggörande, utan att ringaste anmärkning förekommit emot dess sanningsenlighet, anse vi oss ega, om icke juridisk, ätminstone moralisk visshet för referatets öfverensstämmelse med den afgifna opinionsyttringen, emedan vi lika litet kunna föreställa oss att de hrr, som i densamma deltagit, hysa så stort förakt för den allmänna opinionen, att de skulle underlåtit att göra reklamationer emot referatet, om skäl till sådana förefunnits, som vi kunna föreställa oss att dessa hrr iakttaga tystnad af fruktan, att afgifva någon handling, som kunde blifva af juridiskt bindande egenskap inför domstol. Ofvannämnde af oss förut meddelta opinionsdom torde här ånyo böra framläggas för läsarens ögon. Den är af denna lydelse: Med särdeles ledsnad och förtrytelse hafva vi rerfarit, att kapten Zachrisson, med åsidosättande rof hederns fordringar, låtit inför allmänheten iframlägga ett samtal mellan fyra ögon, som egt rum emellan honom och general von Arbin, och vfå, för att icke med vår tystnad anses gilla hvad vår känsla säger oss vara orätt, härmed anhålla, ratt hr öfversten (Heyl) ville såväl för kapten Tachrisson sjelf som för öfrige officerare af rergimentet förklara, att vi på det högsta ogilla hans nämnde förfarande, såsom stridande icke al