Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1849, sida 1

de, höll han det ej för rådligt att dröja längre. När han gick till dörren, för att aflägsna sig, kastade, på Milfais råd, hvar och en till honom ett större silfvermynt, och, utrustad med denna resepenning, begaf han sig åstad och kom, efter ett längre kringströfvande, till trakten af Philos bostad, der ban någon tid uppeböll sig hos en bonde, hvilken han biträdde i hans arbete. En dag red Philo förbi honom. Philos anletsdrag voro honom bekante; han drog sig till minnes och igenkände honom. Den närmare upp lysning, som han förskaffade sig öfver Philos uppträdande i trakten, o s. v., öfvertygade honom, att han sett rigtigt. Det var ingen annan, än den sköne Hazi, hans fordna kamrat bland röfrarne, som befriat grefvinnan och till belöning derför erhållit det sköna godset. Denna upptäckt uppfyllde skurkens bjerta med ondskefull glädje; ty han beräknade genast de fördelar, som kunde tillskyndas honom genom kännedomen af den hemlighet, som hvilade öfver Philos fordna lefnad. Han öfverlade några dagar huru saken på bästa sätt skulle behandlas, för att lemna honom den största möjliga fördel, när hans värd, hvars förtroende han förlorat, och hvilken dessutom icke just hade serdeles medlidande för menskligt elände, körde bonom ur huset och lemnade honom åt sitt öde. Den sjuke släpade sig mödosamt framåt, och skulle troligt