Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1849, sida 1

hvilka vi ej veta bättre namn än — dyrkare af framgången. Rundt omkring partierna ligga framgångsdyrkarne i bakhåll. De veta intet, tänka intet, äro öfvertygade om intet — de lura blott på hvilken sida segern, hvilken i politik vill säga detsamma som majoriteten, är att finna. När man lyckats väl inbilla dem att majoriteten finnes hos radikalerna krypa de fram ur sina snår, och då får radikalismen först sjelfva stommen af sin publik, sina hurrabasar, sina listlöpare, sina lofsjungare, kolportörer, och om icke stenkastare, åtminstone handtlangare. Att allt detta är sanning det kan ingen förneka, som har ringaste kännedom af opinioner, ställningar och förhållanden hos oss. Vi hafva med afsigt icke nämnt den störste och den i botten aldra radikalaste af Sveriges tidningar: Aftonbladet, ty A. B. är numera icke en politisk tidning. Det är, på sätt och vis, pressen. Om man närmare betraktar A. B., så skall man finna att veckor, ja månader förflyta utan att på dess spalter står en enda ledande artikel. Deremot annonser, korrespondent-artiklar, utrikes och inrikes nyheter, referater, insändningar, reklamationer, med ett ord hela det offentliga lifvet rör sig på den tidningens yta. Red. gör ej mer än ger det hela en radikal polityr och framkastar då och då några förkänningar, om timman för den så lidelsefullt efterlängtade och eftersträfvade republiken ej snart skall slå. A A. B. har alltså numera kommit i den lyckliga belägenhet, att allmänheten fått ett rent materielt behof att äga eller åtminstone studera den tidningen. Man kan derför lika litet sluta till någons politiska opinion genom densammas prenumeration på A. B., som studium af A. B. numera utbreder någon politisk opinion, ty det står fast, att hvad A. B. vunnit i materia, har det förlorat i ande, och medan det gör sin ägare rik, gör det ej tio proselyter. Vill en tidning bli läst af de rika, skall han predika allmän delning och socialism. Vill han bli läst af de förnäma skall han uppvigla massan och invitera på lykt-galgarne. Vill en tidning bli läst af prester, skall han smäda stats-kyrkan och gyckla med den uppenbarade religionen. Vill en tidning bli läst af den stora massan, skall han håna, svärta, nedsätta regeringen; misstyda dess afsigter; förlöjliga dess åsigter; ljuga svagheter och fel, som den icke har; förfölja den in i det aldra heligaste af dess enskilda lif; såra den genom förolämpningar mot medlemmar af dess familj och dem som äro den kärast; dikta en illvilja och kallsinnighet, som icke finnas o. 8. v. Vi fråga nu: är det tidningarnes sel eller är det publikens, att de förra äro sådane de äro? Den som börjar eller öfvertager ett tidningsföretag ser och måste se, antingen han vill eller ej, att lättsinne, ovett, skandal, bitterhet, öfverhopas med popularitet, prenumeration, lösnummer-rörelse, vänner, guld — allt; medan sans, måtta, allvar, uppriktig välmening med land och folk mötes från publikens sida af likgiltighet, AA bddDU-ä — —