Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 oktober 1849, sida 1

Röfvaren. (Ungersk novell.) Forts. fr. N:o 244. Den förskräckte kunde icke slippa undan, och då han följde Milfais exempel och kastade sig på knå, bad han denna gången med en i sanning brinnande andakt och anropade alla helgon att befria honom ur det dåliga sällskapet; ty det olyckliga slut, som detta upptåg skulle taga för honom, låg klart för hans ögon. Milfai reste sig slutligen, samt framdrog med ena handen flera guldstycken och med den andra ett dyrbart perlband. Hej lustigt! skrek han och gjorde ett glädjesprång, se här, broder! hvad jag bedt om, guld och perlor: det måtte dock vara sannt hvad patern sagt. Sök bara! Du finner säkert också något. Feszi stack darrande sin hand i sickan och framtog efter långt letande ett litet silfvermynt. Ja i sanning, sade han, idu har rätt, gode Milfai; detta har jag bekommit.Milfai skakade på hufvudet och sade: -Detta går ej rätt till; antingen är du ingen god kri