Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1849, sida 2

kutionen skulle försiggå. Afrättningsplatsen bakom Josepbkasernen var uppfylld af en menniskomassa, som med ängslan och spänning emotsäg det ögonblick, då Batthyany skulle komma. Alla förberedelser voro träffade, galgen var upprest och kavalleripiketer spärrade gatorna, då hastigt det rykte utbredde sig, att Batthyany försökt ett sjelfmord. Militären stod emellertid qvar och schavotten borttogs icke, hvarför man trodde, att ryktet var ogrundadt. Några skott hördes i detsamma från kaserngården. Man trodde då, att domen blifvit förändrad och skyndade till kasernporten, för att få veta något mera. Men det var några andra ungrare, som blifvit arkebuserade derinnanför; Battbyany var icke bland dem. Man fick nu underrättelse om att han verkligen skurit sig i halsen, men att hans försök att gifva sig sjelf döden misslyckats samt att en läkare var hos honom, för att hämma blodflödet. Detta var om morgonen; kl. 6 om aftonen syntes grefven lemna sitt fängelse, eskorterad af soldater. Halssåret tillät icke hans afrättning med repet; han hade blifvit benådad med kulor och krut. Han var klädd i svart frack, hvit väst, hade en ljusblå, silfverstickad mössa på hufvudet, samt var blek och utmattad af blodförlusten. Han stödde sig på grefve Stephan Karolys prest; läkaren ville fatta hans andra arm, men han afböjde det vänskapligt. Kavalleri var uppstäldt på gatorna omkring afrättsplatsen. Ankomne dit, band den andlige en hvit duk för grefvens ögon. Derpå frammarscherade en afdelning jägare; salvan aflossades med gevärsmynningarne tätt intill Battbyanys bröst, så att han, utan att uppgifva en suck, nedsjönk död i sitt blod. Hans sista ord voro: Eljen a haza (lefve fäderneslandet). Några damer skyndade fram, för att doppa sina näsdukar i hans blod, men militären bortvisade dem. — Grefvinnan Batthyany har blifvit svagsinnt. lIloouis Batthyany var en af de mest populäre män i Österrike; hvarje barn i Wien, Pressburg och Pesth kände igen den sköne mannen, med de ädle anletsdragen och den värdiga hållningen. Näst Kossuth ansågs han för ungerska revolutionens största personlighet; han var ett mönster för en äkta magyarisk magnat. Börd och bildning bestämde honom till en lysande politisk bana, och det fanns knappt något hof i Europa, der man icke kände den skönaste mannen af magyarernas sköna stam. Samma dag. på hvilken Batthyany afrättades i Pesth, blefvo i Arad ungerske generalerne Ernst Kiss, Aristides Desefsy, Lazar och Lauer skjutna, och generalerna Schweidl, Damianich, Knesich, Aulich, Veczey, Pöltenberg, Török och Nagy Sandor dömde att hänga. I II. Den konservativa Wienertidningen Wanderermeddelar följande: Frän en aktad hand hafva vi emottagit följande bref med begäran att införa det i vär tidning. Vi tro oss böra meddela detsamma icke blott för denna begärans skull, utan emedan vi sanse det vara vår pligt. Det är försattadt af en ungersk dam och lyder som följer: Ruskby, den 18:de Sept. För edra medlidande hjertan vill Jag berätta min familjs öde, och det med köld och lugn, ty mitt eget hjerta har blifvit till sten. I vårt närmaste grannskap sträckte en ungersk I arm6, 10,000 man stark med 40 kanoner, vapen. Två dagar sednare inryckte i Ruskby de kejserlige trupperna, en afdelning Lichtensteinchevauxlegerer med en ryttmästare .... född i Genom min afundsvärda husliga lycka måtte jag hafva förvärfvat mig fiender i Ruskby, hvilka ville tillintetgöra den; ty någon annan orsak till deras hat vet jag icke med mig. Två familjer, usla, obildade familjer. ... och förenade sig med ryttmästaren, för att föröfva nidingsdädet. Jag blef ryckt ur min makas armar, ur kretsen af mina barn, från hemmet, hvars tröskel borde vara helig, och utan anklagelse, utan förhör, utan domare, midt ibland militärer, och i en befolknings åsyn, hvilken var van att ära mig icke för min rang utan för min vandel, blef jag piskad med ris. Ser ni, jag nedskrifver dessa ord ne NE SENASTE INN TNE ATEIST VOSS KIT TES PEST ASEA — gubbe! detta har jag fått genom min bön; hvad har du bekommit ?