Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1849, sida 2

den tillbaka till dygden, som ensam är den sanna vägen till sällhet! Men dessa rörande ord gjorde föga intryck på dem, till hvilka de voro rigtade. De kände den gamle hycklaren från fordna tider och bade dessutom redaa erhållit kunskap om den från Tzarko begångna stölden. IIör, Feszil sade en af röfrarne, med namnet Milfai, bjelpa kunna vi dig icke; ty om du ställer oss alla på hufvudet, så faller icke så mycket ur våra fickor, att du kunde lefva deraf en half dag; men jag besöker numera flitigt kyrkan och har nyligen hört i predikan, att om två kristna andäktigt bedja med hvarandra, så kunna de erhålla allt, hvad de önska. Kom derför och låt oss se till, om den ärevördige patern talat sannt.v Med dessa ord kastade han sig på knä och frammumlade något. Feszi, som kände skälmen, började blifva något orolig; men ville han icke, redan innan skådespelet började, låta den andäktige hycklarens mask falla, så måste han beqväma sig till att lyda befallningen. Han kastade sig likaledes ned på knä, och sedan de, till de öfrige röfrarnes stora uppbyggelse, förrättat sin andakt, genomsökte Milfai sina fickor och framdrog några kopparmynt, hvilka han visade Feszi, sägande: Se,