Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1849, sida 1

svartsjuka desto mera, som grefvinnan mindre bekymrade sig om honom, då hon nu funnit ett annat, sin uppmärksamhet värdigare föremål, och den likgiltighet, som alltid framlyst i hennes förhållande till honom, nu blef vida tydligare, än hitintills varit fallet. Han behöfde bela sin förställningsförmåga, för att dölja det glödande hat, som bemäktigade sig honom vid denna upptäckt. Han förmådde icke fördraga tanken att på en gång se sig beröfvad frukterna af mångåriga sträfvanden och se sig försmådd af föremålet för sin längtan, när ban ansåg sig vid målet af sina önskningar. Hans enda tanke var att hämnas; men om sättet, hvarpå det skulle ske, tvekade han ännu. Snart erbjöd sig honom ett tillfälle, der han minst hade väntat det, och hvilket helt och hållet öfverensstämde med hans fega och föraktliga tänkesätt. För att komma till den händelse, som vi nu hafva att meddela, måste vår berättelse skrida något tillbaka. Några månader före sitt giftermål återvände Philo en afton från ett besök hos en sin granne. Han var icke långt från hemmet, när några qväfda jemmerrop hördes på ringa afstånd från vägen. Han närmade sig stället, hvarifrån det kom, och fann här en man, som med döende röst anropade honom om bjelp. Philo uppreste honom och förde honom hem, der han lät för