icke den hand blifvit lam, som nedskrifvit, den tunga slagen med evig stumhet, hvilken dikterat dessa hädelser, bevisar ej blott, att Gud är tålig och långmodig, utan det bevisar äfven, att han i sin outgrundliga vishet icke funnit den tid vara inne, då han för hädarne, tyrannerne och deras blodtörstiga anhang vill framträda såsom en sträng, rättvis och oblidkelig hämnare. Att så en gång varder skeende, derom kan icke något tvifvel uppstå; men tiden och stunden äro för oss dödlige ännu förborgade. rr Ar moAAAAA—