Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1849, sida 1

vid den, som på en gäng beröfvat dem alla förhoppningar om grefvinnans egande. Den trägnaste ibland dem var baron Jarszisi, yngste sonen af en gammal, men utfattig familj och slägting till grefvinnan. Han hade en dålig karakter och ett utomordentligt högmod, hvilket han dock visste att dölja för dem, som han ville intaga till sin fördel. En af de förste, som sedan grefvinnan blifvit enka, framträdde såsom hennes friare, hade han ända hitintills ståndaktigt fortfarit att vara bland desamme och uppbjudit alla medel att vinna hennes kärlek. Nu hade det visserligen icke lyckats honom att göra intryck på grefvinnans hjerta, men hans ihärdighet, de mångfaldiga tjenster, han bevisade henne, bragte honom slutligen så långt, att hon tålde honom, och sedan någon tid visade honom mera uppmärksamhet, än flertalet bland de öfriga friarne. Den lycklige baronen tog det för kärlek, som blott var en följd af vanligt deltagande, och trodde sig hafva nått sitt efterlängtade mål. Hade icke hans blick genom lidelsen blifvit förslöad, så hade den djupa melankoli, som låg utbredd öfver gästens anletsdrag, bordt visa honom, att han i denne icke hade att frukta en lycklig medtäflare. Men i det förtroliga förbållande, som egde rum mellan den sköne främlingen och grefvinnan, såg han ingenting annat än en öm sympathi, som väckte hans afund, hans