Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1849, sida 1

Röfvaren. (Ungersk novell.) Forts. fr. N:o 243. Hennes bestämda förklaring, att hon aldrig mer skulle gifta sig, ville man icke tro, ty man sade att hon ej hade allvar med densamma, och ansåg hennes kallsinnighet för en nyck, hvilken väl till slut ändå skulle låta besegra sig. Philos uppträdande tycktes ändtligen utbreda ljus öfver grefvinnans uppförande, och man trodde nu gåtan löst. Ingen anade det förhållande, i hvilket grefvinnan stod till honom, och han väckte den lifligaste rörelse i den krets, som omgaf den sköna Penelope. Det utomordentliga deltagande och den uppmärksamhet, som grefvinnan visade den sköne, unge mannen, lemnade knappt mera något tvifvel öfrigt, att han var den lycklige, som egde hennes hjerta. Den skarpsinnige och oväldige betraktaren skulle helt säkert af syskonens ömsesidiga uppförande kunnat sluta, att ett annat förhållande här egde rum, än det, man förmodade. Men svartsjuka och afund förblindade de försmådde tillbedjarne, och deras hela hat fästade sig nu