Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 oktober 1849, sida 1

A Uö—pä3G h — pläga den sjuke. Dennes tillstånd gaf i början föga hopp om räddning; men slutligen visade sig följden af den sorgfälliga skötsel, man egnade honom; han tillfrisknade och var efter några veckor fullkomligt återställd. Gränslös var den tacksamhet, som den tillfrisknade bemödade sig att visa sin välgörare; han nedkastade sig för dennes fötter, omfamnade hans knä och försäkrade, att hans tacksamhet blott med lifvet skulle upphöra. Han var en man öfver femtio år; den drägt, i hvilken Philo fann honom, var ytterst trasig och utvisade den största fattigdom. Betraktade man honom noga, upptäckte man i hans anletsdrag en länge af onda lidelser beherrskad själ. De djupt liggande, lurande ögonen saknade redlighetens djerfva, öppna blick. Det var en oro i hans rörelser, en ostadighet i hans väsende, som vittnade om en ond andes inflytelse på honom. Men ehuru hans yttre således icke var rekommenderande, väckte dock hans hjelplösa belägenhet medlidande. Philo, som i sin välgörenhet aldrig stannade halfvägs, tillät honom att vistas i sitt hus, tilldess en annan utsigt till bergning yppades för honom. Genom den vana och duglighet, som han visade vid husliga göromål, lyckades det småningom den nye tjenaren att utplåna det obehagliga