Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1849, sida 1

För flottan i Svarta hafvet åtgå årligen stora summor till reparationer af den skada, borrmasken förorsakar. I de officiella berättelserna talas om ofantliga härjningar, som detta skaldjur anställer. Naturforskaren, professor Ratke i Königsberg reste en gång till Krim, för att der närmare studera borrmasken, enär han hört, att den der skulle finnas i oerhörd myckenhet, men ankommen till Sevastopol, der örlogshamnen är, kunde han till sin förvåning knappt erhålla så många exemplar han behöfde för sina interessanta undersökningar. Besynnerligt förefaller det också, att andra nationer, som befara Svarta hafvet, till exempel Turkarne, icke veta att omtala några så stora härjningar af borrmaskarne, ehuru det icke saknar sin grund, att flottan verkligen mycket lider af dem. Men äfven detta är embetsmännens skuld; de se gerna, att reparationer företagas, emedan de alltid vinna något på hvarje sådan. I stället för att beslå skeppets nedre, i beröring med vattnet varande delar, med plåtar af godt kopparbleck, använda de i stället sådane af jernbleck, som inom få år frätas i sönder. Men det hufvudsakligaste hindret för ryska marinens utveckling är, att Ryssland icke eger någon sjelfständig handelsflotta, på hvilken den politiska sjömakten kan stödja sig. Storbrittanien eger 120 linieskepp och 140 fregatter, men har derjemte en handelsmarin på 27,000 segelfartyg öfver 30 Tons drägtighet; denna handelsmarins besättning utgöres, tillsammans med örlogsflottans, af 220,000 sjömän. Räknar man dertill bemanningen på handelsfartygen under 30 Tons och hafsfiskrarne, så kan Storbrittanien, hafvets drottning, disponera öfver 370,000 sjövana män. Frankrike har en handelsflotta på 5,000 fartyg öfver 30 Tons drägtighet, och bemannad med 90,000 man raskt sjöfolk. Förenta Staterna i Amerika hafva likaså att uppvisa en talrik sjövand befolkning. Ryssland åter eger få handelsskepp af någon betydenhet; och antalet af fiskare, matroser o. s, v. som aldrig lemna Östersjöns eller Svarta hafvets farvatten, belöper sig icke öfver 10,000 själar. All handel, som bedrifves i Petersburg, Riga och Odessa, ligger med få undantag i utländningars händer. Andra nationers fartyg både exoch importera. Endast tyska och finska köpmän ega fartyg på Östersjön; nationalryssar hafva blott obetydliga båtar. På Svarta hafvet är förhållandet detsamsamma. Der ligger handeln till största delen i Österrikares och Engelsmäns händer. Såsom ryska undersåter finnas blott få Greker i Odessa, hvilka hafva egna fartyg. Utom Odessa är det vid Svarta hafvet endast Taganrog och Ketsch, som drifva någon handel, som förtjenar nämnas. En proportionsvis större utveckling visar den ryska ångbåtsfarten på Östersjön och Svarta hafvet. Den underhålles dels af regeringen, dels af enskilda bolag. Dessa ångfartyg äro af synnerligt värde för ryska marinen. De äro öfver 50 till antalet; 6 bland dem, tillhöriga kronan, kunna i ögonblicket armeras. Af dessa äro dock blott 1 i Östersjön; de 5 öfriga äro stationerade i Svarta hafvet. Ett ångfartyg tillför de ryska garnisonerna på östra kusten af detta haf ammunition och proviant, ett annat är beon Sk