Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 oktober 1849, sida 1

— ——————————— Monime — så hette den sköna grekinnan — skulle slutligen besegra hans bjerta. Hennes fulländade skönhet, som hon ej tycktes vara medvetande af, fängslade hans ögon, hennes oskuld och saktmod hans hjerta. Hon yttrade sin fröjd öfver att finna någon, med hvilken hon kunde underhålla sig på sitt modersmål, hvilket Philo kunde tala, alltsedan sitt vistande i Grekland. Den sköne, unge mannen hade gjort ett angenämt intryck på henne, och för ren och öppen, att kunna dölja sina känslor, blefvo dessa ej länge en hemlighet för hennes hänryckte beundrare; han förklarade henne sin kärlek och bad om hennes band. -Fråga min far, var svaret, som hon med den älskvärdaste blygsamhet framstammade, under det hennes ansigte öfverdrogs med purpurrodnad. Philo betäckte med kyssar den sköna mun, som talat dessa bifallsord. Fadern gaf utan svårighet sitt samtycke till förbindelsen. Philo egde hans tillgifvenhet och aktning, och hans blifvande mågs yttre omständigheter voro sådane, att de lofvade hans dotter en sorgfri framtid. Bröllopsdagen var utsatt. Han underrättade sin syster om sin förestående förbindelse och skildrade med de lifligaste färgor den lycka, som han hoppades finna vid sin sköna bruds sida.