Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1849, sida 1

köfvaren. (Ungersk novell.) Forts. fr. N:o 240. Förhållandet till min gamle vän blef med hvarje dag innerligare, och jag har äfven honom att tacka för det att jag eger min mors bref. Jag hade qvarlemnat det i hennes koja, när jag aflägsnade mig derifrån, och det låg mig utomordentligt om hjertat att återfå detta vigtiga dokument, eller att veta det i säkra händer, i fall min död vore beslutad. Jag betecknade noga för Faskul den plats i kojan, der jag lagt papperen. Den gamle begaf sig sjelf dit, fann dem på det betecknade stället och lemnade dem åt mig. Sedan jag med djup rörelse ännu en gång genomläst dem, lemnade jag dem i min våäktares trogna händer med uppdrag, att skicka dem till presten i Szennek. Undersökningen fortsattes imellertid med den mest fiendtliga hätskhet; det tycktes, som om min fars onaturliga hat hade öfvergått till min domare. Jag blef ännu fem gånger förd till förhöret och hade hvarje gång nytt tillfälle att iakttaga, att man ej gjorde det minsta afseende på de mildrande omständigheter, som åtföljde händelsen. Med likgiltighet förbisåg man det, att terzerolen,