Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 oktober 1849, sida 1

föll min räddare om halsen och tackade honom. Men hvad blir din lott, om jag flyr? frågade jag den gamle. Man skall anklaga dig för deltagande i och befordrande af min flykt och kanske kasta dig i samma fängelse, ur hvilket du nu vill rädda mig.Slå från er hvarje sådant bekymmer, svarade Faskul. De anstalter, som jag träffat, äro sådane, att de icke föranleda till någon misstanka mot mig. Här genom detta fönster verkställer ni er flykt; på yttre sidan ligger det icke öfver halfannan manshöjd från marken; om ni nedsläpper er härifrån, kan ni nästan nå den med fötterna. Ni har sedan ännu den löpgraf att komma öfver, som omgifver slottet; ni kan utan fara öfvervada den; vattnet skall knappt räcka er öfver höfterna. På det ställe, der ni når motsatta stranden, skall ni finna en fotstig, som för er till vägen; vänd er derpå åt höger, och om ni skyndar er, skall ni på ungefär två timmar komma till en stuga, der det är sörjdt för ert herbergerande, och der ni kan vara säker att icke upptäckas. Blif qvar der så länge, tilldess er värd säger er, att ni kan fallfölja er flykt, utan att hotas af vidare efterspaningar. Lef väl! Gud ledsage er! Med dessa ord tryckte han min hand och aflägsnade sig lika hastigt, som han inträdt.