Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1849, sida 3

gesällen Berger, skråddarmästarn Wahren, hr Theodor Bolin, Skräddargesällen Carlsson och skomakaremästaren Hagström. Landsorten. NORRKÖPING. Mattsmässo-marknad, som börjades den 5:te d:s och med denna dag kan anses slutad, har varit temligen liflig, ehuru väglaget varit dåligt och väderleken icke eller särdeles gynnsam. På kreatur var tillförseln betydlig, men afsättningen trög. Oxar betaltes, efter storlek, med 140, 150, 200 å 240 rdr paret; kor 40, 45, 50 å 70 rår st. o. s. v. Priserne å spanmål och viktualier noterades sålunda: Hvete 15 å 16 rdr; råg 9 å 10 rdr; ärter 13 rdr; korn 7 å 8 rdr; blandsäd 5: 24 a 6: 24; hafre 4: 24 å 5: 24 pr tunna; smör 8: 16 a 8: 24; Ost 3 rdr å 3: 16; fårkött, färskt, 2: 24 åh 2: 32; saltadt d:o 4 rdr; fläsk d:o 4: 24 pr lispd: ägg 36 sk. tjoget; Bränvin, 31 å 33 sk. pr kanna. ÖREBRO. Dagakarlen Carl Carlsson från Dylta, hvilken af handlanden E. J. Ekblad blifvit bysatt för 8 rdr 26 sk. rgs, har den 8:de d:s blifvit från häktet utlöst med de medel, som genom barmhertige menniskors frikostighet blifvit tilldelte Carlssons lilla dotter Clara Gustafva, i ändamål att användas till fadrens räddning. Aftonbladet, som i korthet omnämnt händelsen med Carlssons bysättning och anser det nästan otroligt, att en handlande kunnat gå tillväga så, som hr Ekblad, torde finna det änau otroligare att hr Ekblad icke allenast låtit det komma derbän, att hans fordran med ränta 24 sk. och expenser 13 rdr 36 sk., måste till sista skärfven godtgöras, genom allmosor, gifne åt det olyckliga barnet, för att rädda fadren, utan tillochmed några timmar innan denne på berörde sätt friköptes, besökte honom i arresten, och der öfverhopade honom med förebråelser dels för det han skulle hafva undanstuckit en gammal ko, hvilken Carlsson vid häktningstillfället innehaft, och dels för det Carlsson, efter hr E:s förmenande, hade origtigt uppgifvit att han erbjudit sig att varbeta utaf skulden. Ehuru hr Ekblad vid detta tillfälle öfvertygades, att den omtalade kon icke vore Carlsson tillörig, utan blott ett lån på behaglig tid af inspektoren på Dylta, hvilken, då Carlsson häktades, återtog lånet, samt oansedt hr E. genom vaktbetjeningens vitsord på stället öfverbevistes, att Carlsson vid häktningstillfället, den 2:dre Augusti, (då hr Ekblad var närvarande å fånggården,) gråtande bedt hr Ekblad att få arbeta af skulden, men att hr E. då svarat, att han, heldre än att låta C. arbeta, skulle kosta på honom 2 gånger 30 rdr, om han ej genast ställde borgen eller kontanterade skulden, fanns hr E. ändock alldeles obeveklig och lät Carlsson derföre qvarsitta i häktet, tills, som nämndt är, han genom almose-insamlingen friköptes. Om man tager i beräkning, att hr E. allmänt anses vara en man på minst 50 tusen rdr bko; att hans fordran egenteligen ej var mer än 8 rdr 26 sk. rgs; att hans gäldenär är en duglig, fullt arbetsför man i sina bästa år, utblottad icke genom eget förvållande utan genom uppoffringar och lidanden, hvilka varit förknippade med förlusten på en kort tid af 3 hustrur och 2 barn, hvilkas sjukvård och jordande, i förening med en mängd andra, från dödsfall i ett hus oskiljaktige kostnader, medtagit allt hvad han egt; att den tid, då Carlsson bysattes, hans arbetskrafter, som bäst, både behöfdes och kunde användas, samt ändteligen att br Ekblad af Carlssons själasörjare blifvit på det ömmaste ombedd, att af barmhertighet, om ock blott för barnet, låta fadren komma ut på arbete och såmedelst icke allenast godtgöra sin skuld och försörja sitt barn, utan jemväl räddas från det med arrestlifvet följaktiga förderf, men allt förgäfves, så undre vi ej på, att hr Ekblads beteende ansetts otroligt och tillochmed sagolikt i våra tider. Att ett och annat sådant exempel, som detta, på missbruk af bysättningslagarne, väcker afsky äfven för sjelfva lagarne, är lika litet att undra på, som på de nästan vid hvarje riksdag återkommande motionerne om dessa lagars totala upphäfvande. Det var en tid och det icke så längesedan, då det i lag om bysättning hette: vatt gäldenär egI de arbeta af sin skuld om han det hellre ville, sän bysättning undergå; hvarföre denna rätt blifvit gäldenären betagen i sednare tider, är verkligen svårt att inse, aldraheldst, som hvarken fordringsegarens eller gäldenärens rätt derigenom kunde anses förnärmad, åtminstone i de fall, der gäldenärens enda tillgång bestod i arbetskrafter. (N. 4.) LINKÖPING d. 10:de Okt. I söndags eftermiddag sattes Söderköpings befolkning i rörelse genom en festlighet, som, i sig sjelf särdeles vacker, också gynnades af det vackraste väder. Det första större fartyg Ramunder, som sedan urminnes tider blifvit bygdt derstädes för stadens egen h