Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1849, sida 2

infunnit sig. En del Flensburgare skola varit nog djerfve att köra ut genom staden med flygande tysk fana; imellertid heter det äfven, att den svenska vakten vid Röde port hade order att stoppa dem, och att de derföre måste lista sig ut på smygvägar, hvadan det är temligen troligt, att de behållit den tyska fanan i fickan, tills de hade staden på ryggen. En korrespondent till Fzedrelandet meddelar såsom en tillförlitlig underrättelse, att insurgenterne så bedrifva sina rustningar, att de tro sig vid årets slut kunna hafva 19,000 man fotfolk på benen, deri inbegripne de nuvarande rekryterne och 2000 tyska frivillige från Hamburg och Rhentrakterne. Äfven heter det, att det vid Fredericia förlorade halfva fältbatteriet skall ersättas genom två hela nya. En dansk major Dodt beskylles i Alt. Merc. för att hafva uppmanat färjekarlarne vid Egernsund att förstöra de af insurgenterne anlagda skansarne vid Altnoer och Sandager och bruka träet till att koka deras soppa vid, och oaktadt detta bade blifvit anmält för regeringskommissionen hade dock inga anstalter blifvit träffade till deras beskydd. Den 27:de har slesvigholsteinska krigs-sängaren Boninförsökt att ur Eckernfördes hamn bortstjäla vraket af Gefion, äfven kallad: riksfregatten Eckernförde. Den gången sof dock icke preussiska garnisonen, utan uppmarscherade den till skeppbron och kommendanten förbjöd Boninatt utföra sitt förehafvande och skall dervid hafva yttrat, att Gefion var kungens af Preussen egendom och att hvarje egenmäktigt försök att afföra den från Eckernförde var en krigsförklaring emot honom. General Bonin heter det i Const. Cor. har icke varit lycklig i sin sändning till Berlin, der han skulle bibringa vederbörande mera slesvighbolsteinska äsigter; han har dessutom brutit sin sot och måste derföre förlänga sitt vistande derstädes. Times Berlinerkorrespondent jemför, i en artikel om slesvigska angelägenheterne, Preussens intervention i danska hertigdömena med Frankrikes i romerska staterna. Från 7 socknar i slesvigska distriktet Angeln, hvilka ligga norr om demarkationslinien, har varit en deputation i Berlin för att öfverlemna en adress med den anhållan, att dessa socknar, i fall en delning af Slesvig ifrågakomme vid ett blifvande fredsslut, måtte blifva förenade med det tyska Slesvigholstein. Det sätt, hvarpå denna deputation, enligt de tyska tidningarnes berättelser, blef emottagen och snart sagdt firad i Berlin, utvisar tydligen, att Preussen begynnar att åter kokettera med Slesvigholsteinarne. UItrikesministern Schleinits lofvade uttryckligen att, för så vidt han stannade på sin post och således fick del i fredsunderhandlingarne, utverka det de 7 ifrågavarande socknarne komme söder om demarkationslinien. Deputationen hade äfven audiens hos kungen, som mycket nådigt åhörde hvad den hade att andraga, och derefter blef den inbjuden till den kungliga tafeln. Deputationen har lemnat Berlin, heter det i -Kiel. Corresp. Blatt,med den öfvertygelse, att man derstädes finner ett villigt öra för hertigdömenas angelägenheter och att dess sändning i hvarje hänseende varit sådan, att intrycket deraf näppeligen skall försvinna utan att efterlemna spår, derest icke utomordentliga omständigheter komma tillochmed den bästa vilja på skam. — Nu berättar imellertid Fädrelandet, att ett rykte går i Köpenhamn, att hofvet i Berlin funnit sig föranlåtet att tillställa danska regeringen en not, som innehåller en slags undskyllan för den angelska deputationens emottagande i Berlin och hvari påstås, att tyska bladen gjort sig skyldige till öfverdrifter vid skildringen at detsamma. Danska regeringen skall dock icke tagit dessa ursäkter för kontant, utan fordrat såsom bevis för deras upprigtighet, att de officielt offentliggjordes genom tyska pressen Från Madersleben skrifves, att derstädes ligga 22 svenska och norrska officerare och officers vederlikar. Officerarne hafva fritt qvarter och