Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1849, sida 1

men den dåliga menniskan blef ertappad, när han ville begifva sig derifrån med sitt rof, och pliktar nu för sin förbrytelse i ett mörkt fängelse; i bojor och band sitter han der, för att aldrig mer få se solen.Under den högsta spänning hade jag afhört den lilla. När hon slutat, grep jag henne i båda armarne med en häftighet som förskräckte henne, och ropade: Har du tydligen hört, att det är Feszi och ingen annan? — Svara mig, min lilla flicka! Mitt lif beror derpå, att intet misstag är för handen. Det skrämda barnet kunde icke förstå min häftighet och den utomordentliga rörelse, hvari jag befann mig. Slutligen sade det: vJa, det är så, som jag sade er; ni kan förlita er derpå. Feszi, grefvens kammartjenare, just han, som hitförde er, är den gudlösa menniska, som har bestulit vår nådige herre och nu ligger i fängelse på rutten halm, för att plikta för sin missgerning. Men era sköna ögon, som annars så svårmodigt och bekymmerfullt nedblicka på mig, stråla af fröjd. Huru skall jag förklara mig detta? Gif mig dock upplösning på denna gåta! Låt mig taga del i er glädje! — Ni vet, huru mycket jag älskar er. — Det, som gör er lycklig, gör mig det äfven.