Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1849, sida 1

2 Mazzinis bref. VII. I ären Frankrikes ministrar, mina herrar; jag är endast en landsflykting. J hafven makt, guld, armåer och folk i öfverflöd, som lyda er , minsta vink. All min tröst består i några vänners tillgifvenhet, och denna vindfläkt, som vid passagen af alperna hviskar till mig om mitt fosterland och som J kanhända, obeveklige i förfölsen såsom alla rädda, skolen bemöda er att beröfva mig. Jag vill likväl icke byta lott med er. Jag för med mig, uti landsflykten, den ljufva och lugnande tillfredsställelse ett rent samvete skänker; jag kan tryggt se hvarje menniska i ansigtet, utan att befara att möta någon som säger till mig: Du har ljugit med vett och vilja. —Jag har bekimpat, och hvarthän jag än kommer skall jag, oaflåtligen och utan fruktan, bekämpa mitt fäderneslands förhatlige förtryckare, äfvensom lögnen, hvilken mask den än må pätaga, och de makter, som, i likhet mer er, låna sig till att vidmakthålla eller återupprätta privilegiets välde baseradt på korruptionen, den blinda styrkan och förnekandet af folkens framåtskridande. Men jag har kämpat med ärliga vapen; jag har aldrig släpat mig uti smädelsens smuts; aldrig har jag förnedrat mig till den grad att såsom mördare brännmärka en man, som jag icke kände och som, kanhända, är bättre än jag. Gud bevare er ifrån, mina herrar, att dö i landsflykt, ty J skolen icke finna ett dylikt stöd i ert samvete. I September. Giuseppe Mazzini. Postskriptum. Ofvanstående skrifvelse var redan färdig och under pressen, då h:r Louis Napoleon Bonapartes bref till h:r Ney väckte förvåning i Italien och hela Europa. Jag skall icke förändra ett ord i hvad jag sagt och jag inser ej eller hvarföre jag skulle göra det. Detta bref utplånar ingalunda det förflutna, upphäfver icke orättvisan af de våldsbragder, som blifvit föröfvade emot romerska republiken, förringar icke de lögner på hvilka man stödt sig för att rättfärdiga detta anfall. För närvarande, bevisar det endast sanningen af hvad jag sagt, till ex. om den oenighet, som existerar emellan beskyddaren och skyddlingen, emellan franska ministeren och prestregimen, och omöjligheten af ett godt förhållande emellan en styrelse, som icke är despotisk, och en återupprättad påfvemakt. Presidentens bittra fraser rättfärdiga — och detta rättfärdigande skall icke vara det sista — vår nationalförsamlings beslut. Hvad framtiden beträffar, så har detta bref ingen annan följd än att i Italien öka romerska