Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1849, sida 1

det mig förunnadt att trycka dig till det älskande modershjertat; några timmar efter din födelse ryckte man dig ifrån mig. Full af förtviflan bad jag mina bevakare med tårar att återgifva mig mitt barn. Det var förgärves; utan att jag visste det, var du redan flera mil ifrån mig. Man sade mig, att grefven befallt att genast efter nedkomsten fräntaga mig det barn, jag skulle föda till verlden, emedan en annan uppehållsort inom kort skulle anvisas mig, der jag icke kunde egna mig åt dess skötsel. Min nedkomst hade varit svår. Detta nya mot mig föröfvade våld förvärrade mitt tillstånd, och utan min lilla väninnas kärleksfulla skötsel, hade jag sannolikt dukat under för de sorger, som tärde mig. Försynen räddade mitt eländiga lif: jag skulle till sista droppan tömma den lidandets kalk, som min förförares omenskliga hat räckt mig. Jag tillfrisknade långsamt, men blef slutligen återställd. Ungefär åtta dagar efter det jag lemnat sängen, stannade en morgon en vagn utanför vårt bus, och en medelåldrig man steg ur, hvilken jag en gång tyckte mig hafva sett hos grefven. Sedan han dröjt en liten stund hos skogvaktaren, kom han i dennes sällskap upp till mig och sade, att han fått i uppdrag att afhämta mig härifrån och föra mig till det för