Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1849, sida 1

— — —— — ma kraftyttringar mot en person för det att denne vågat att offentligt framlägga den svåra oförrätt och förnärmelse, som vid ett befordringsmål vederfarits honom, återhålla den tankan, att regeringen är sinnad att söka qväfva all sjelfständighet och rättskänsla hos den väpnade styrkan. Och då hon så förfar, måste hon ock fördraga, att allt det origtiga och obetinksamma i hennes eget handlingssätt, framdrages inför allmänheten. Det är kändt — och beklagligen för henne — allt för välkändt, att då generalmajoren v. Arbins förklaring öfver det i Götheborgs Handelsoch Sjösarts-Tidning berättade uppträdet mellan generalen, öfverste Heyl och kapten Zachrisson, infordrades, denne, såsom der höfdes en hederlig man, öppet förklarade, att Zachrissons berättelse var sann — och det är äfven kändt, att just denna general v. Arbins förklaring vållat hans afskedande från general-fälttygmistare-befattningen. Det är deraf en följd, att då i den berättelsen ingenting som visar -missaktning och vanvördnad mot generalen eller andra föresatte, å Z:s sida förekommer, desse icke så ansett saken; ty då hade det säkert genast blifvit anmärkt och beifradt. Det är vidare kändt att berättelsen redan den 4:de Augusti etod införd i Götheborgs-tidningen; att posterna till Christiania ifrån Götheborg hastigt befordrats; att general v. Arbins förklaring redan tidigt var afgifven till Christiania; att general-befälet öfver militär-distriktet icke ansett sig böra eller kunna handla i en sak, som i allt endast rörde ett inre förhållande inom artilleriet och hvari endast chefen för allt artilleri, som saken personligen rörde, hade att handla. Det är slutligen kändt, att först den 3:dje September beslutet om general-majoren v. Arbins förasskedande utfärdades och kapten Zachrissons förordnande att vara generalstabs-officerare återkallades: åtgärder, om hvilka vi icke behöfva yttra oss, då Konungens rätt att afskeda från dylika förtroende-uppdrag är i lag gifven, och ingen lärer förneka: att hvad generalens handlingssätt beträffar det utur flera synpunkter förtjente ogillande, samt att h:r Zachrissons beslut att anlita offentligheten förutsatte, att han med uppoffring af sina egna fördelar handlade endast för att blotta skändliga missbruk och genom dessas blottande lemna det allmänna tänkesättet tillfälle att med all sin kraft söka för framtiden afhjelpa dem. Så långt är allt i denna sak temligen kändt och klart; och regeringen hade deraf ingen annan olägenhet än den, som i allmänna tänkesättet naturligtvis måste rönas, då man såg en förföljelse rigtas emot dem, som ansågo sin medborgerliga rätt och pligt vara, att söka befordra den stora reformfrågans framgång, med de lagliga medel, som stå Svenska medborgare till buds. Men nu tillkommer, att en för saken rätteligen fremmande person framstår såsom deri inblandad. General-löjtnanten och general-befälhafvaren i det militärdistrikt, som Götha artilleriregemente tillhör, grefve C. G. Löwenhielm, afrest till Ryssland i sin grefvinnas arfsangelägenheter, besinnes hafva icke endast begärt af general Arbin en förklaring öfver hvad denne under samtalet skulle yttrat om Löwenhielm, utan af