Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1849, sida 1

gamla plats vid min sida. Jag klämde mig in i hörnet af sätet, för att vara på så långt afstånd som möjligt från den förhatliga menniskan, och tillslöt ögonen, för att slippa se honom, Han försökte flera gånger börja ett samtal, bedyrade sin ånger öfver gårdagens händelse och försäkrade mig om sin tillgifvenhet. Jag svarade honom icke. Slutligen, sedan resan varat ett helt dygn, ankommo vi på andra morgonen till ett gammalt, midt i en skog beläget hus, som jag på de emblemer, hvarmed det var utsiradt, igenkände för att vara ett jagthus. Vagnen höll; Feszi hoppade ur och sade: -vi äro nu framme; här skall ni förblifva, tills vidare befallningar ingått från grefven.En till åren kommen man i jägaredrägt kom ut och närmade sig vagnen. Feszi sade några ord till honom på ett för mig obekant språk, hvarpå båda voro mig behjelpliga vid urstigandet och förde mig in i huset. En gammal qvinna, efter utseendet jägarens hustru, kom emot mig, och, sedan hennes man likaledes talat till henne på det för mig främmande språket, följde hon mig till den kammare, som var bestämd till min boning, aflägsnade sig derpå och återkom straxt derefter med några förfriskningar. Jag befann mig i Moldau, på gränsen af Siebenbirgen, såsom jag sednare erfor.