Ärt. 4. De municipala representationerna och administrationerna skola åtnjuta en så långt utsträckt frihet som kommunernas lokala interessen tillåta. Medlemmarne af municipalråden utses genom ett talrikt antal väljare, med särskilt afseende på förmögenheten. De valbare skola, utom de personliga egenskaper, som erfordras, betala en census, söm kommer att bestämmas genom lag. Chefen för kommunen (capo della magistratura) skall utnämnas af oss och hans medbjelpare (auziani) af guvernörerna i provinserna efter en tredubbel lista, som kommunalrådet framlägger. En serskild lag skall innehålla de närmare bestämmelserna. Art. 5. Reformerna och förbättringarne skola också utstriickas till domstolarne, till den civila, eriminella och administrativa lagstiftningen. En kommission skall utnämnas, för att sysselsätta sig med detta arbete. Art. 6 innehåller löftet om en amnesti, som är närmare bestämd i följande Amnestidekret. Då hans helighet påfven, vår furste, fästat afseende på de omständigheter, som hos ett stort antal af hans kära undersåter förminska det brottsliga uti deras deltagande i de politiska oroligheter, hvilka nyligen herrskat i hufvudstaden och önskar visa sitt faderliga hjertas godhet, så begagnar han sin rätt att förlåta de vilseförda och ålägger oss att offentliggöra följande närmare bestämmelser af 6:te artikeln i hans manifest af d. 12:te September. Hans furstliga nåd fritager dem från straff, hvilka gjort sig skyldige till politiska förbrytelser. Från denna amnesti äro uteslutne: Medlemmarne af den provisoriska regeringen; De medlemmar af den konstituerande församlingen, hvilka deltagit i denna församlings underhandlingar; Medlemmarne af triumviratet och republikanska regeringen; Anförarne för de militära korpserna; Alla de, som förut tillgodonjutit hans helighets amnesti, men brutit sitt hedersord geaom att deltaga i de sednaste politiska omhvälfningarne; Samt slutligen de, som utom politiska förseelser gjort sig skyldige till brott hvilka bestraffas efter bestående lagar. Närvarande amnesti utsträckes icke så långt, att den tillåter de män, som beklädt statens, municipala eller kommunala embeten, att bibehålla dem, om de genom sitt uppförande under de sednaste tilldragelserna gjort sig ovärdiga dertill. Samma förbehåll göres beträffande officerarne af alla vapen. Gifvet i vårt residens i Quirinalet den 18:de September 1849. Cardinal della Genga Sermattei. Card. Vanicelli-Casoni. Card. Altieri. Dessa båda dokumenter, som snarare tyckas hafva tillkommit för att håna romerska folket, än för att bevilja dem några rättigheter, hafva i Rom blifvit emottagna med förbittring. Många af de uppslagna exemplaren hafva nedrifvits af folket och kastats i smutsen. Genom dessa urkunder synes romerska saken vara bart nära sitt slutliga afgörande. Manifestet står som officiel handling gent emot franska presidentens halfofficiella bref, och detta sistnämnda torde förlora sin betydelse, derest det någonsin haft någon. Påfven har nu förklarat, hvad han vill göra; han har visserligen genom en obestämdhet i uttrycken hållit sig en möojlighet öppen att göra ännu färre koncessioner, men i det väsendtligaste har han uttalat sin princip: den påfliga maktens oförenlighet med de konstitutionella formerna, påfvens herradöme som ett envälde mildradt genom moraliska garantier. Detta är således allt hvad Frankrike har erhållit för sitt blod, sin ära och sina pengar; skall det åtnöjas dermed? Att sluta af de blad, som stå i förbindelse med franska regeringen, torde man kunna antaga, att den i hufvudsaken skall det. Constitutionel kallar manifestet ett stort steg till försoning och en tillfredsställelse för Frankrike,