Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 oktober 1849, sida 2

Förskräckt af min hotelse och feg af naturen, bäfvade han tillbaka; han hade närmat sig dörren och utbrast med detta själen genomträngande hån: En så vild amazon hade jag icke trott mig finna under den milda prestdottern. Emellan min herre och mig består en gammal öfverenskommelse, att, när herrn är mätt på de kärleksfröjder, som hans utvalda skänka honom, han då öfverlåter desamma, likasom aflagda kläder, åt mig, den trogne tjenaren. Hitintills har. jag icke befunnit mig så illa dervid; ty grefvens smak är icke dålig och dessutom ombytlig, så att de skönheter, som blifva mina, icke äro att försmå. Men så vildt, som ni, har ännu ingen af de ömma dufvor burit sig åt, hvilka grefven öfverlemnat åt mina vällustiga famntag. vNå, nå! kommer tid, kommer råd — vi vilja nog finna medel att tämja den lilla fågeln. Fly, du skändlige medbrottsling i din ogudaktige herres förbrytelser! ropade jag till honom, yfly, innan min vrede afkyler sig i ditt blod!Hastigt skyndade uslingen ut genom dörren, som jag läste efter honom, för att sätta mig i säkerhet mot nya anfall. Med bäfvan tänkte jag på de följder, som detta förskräckliga uppträde skulle hafva med sig. Tanken att se mig hemfallen åt denne bof gjorde mig nästan vansinnig. Jag sjönk ned på mina knän och, vridande mina