Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 oktober 1849, sida 1

köfvaren. (Ungersk novell.) Forts. fr. N:o 233. När han aflägsnat sig, bemödade jag mig att ur min fars blickar utforska hans tankar öfver den förflutna aftonen. Ur mina hade han redan gissat till den förändring, som föregått med mig. Min dotter! sade han, vid det vigtiga steg, hvarom vi rådpläga, är du sjelf herrskarinna öfver dina handlingar; tror du dig blifva lycklig med grefven, så har du mitt samtycke till förbindelsen med honom. Men öfverlägg väl, hvad du gör, och låt icke förleda dig af en ögonblicklig rörelse, och ännu mindre af den toma äran att öfver en furstedotter hafva vunnit den seger, som kanske snart en annan i sin ordning kan beröfva dig. Rodnande öfver att af honom vara genomskådad och ertappad på känslor, som jag knappt vägade tillstå för mig sjelf, svarade jag icke med den öppenhet, hvarvid min far annars var van af mig, att jag trott honom hysa en bättre tanke om mig, än att han bölle mig i stånd, att låta känslor af skadefröjd och fåfänga få inrymme hos. mig.