Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1849, sida 2

hvarföre ?)) blifvit afsatt, en arrest, den man måste förmoda icke under närvarande omständigheter hafva blifvit anbefalld utan eller emot Konungens vilja, hvarigenom man således försöker ytterligare kompromettera Korungen; samt slutligen om opinions-yttringen af Zz:s regementskamrater, om hvilken vi dock afvaktade närmare upplysningar. Götheborgs Handels-Tidning meddelar dessa och berättar: att kapten Z. straxt efter berättelsens offentliggörande lefde i bästa förstånd både med sin chef och sina kamrater, såsom bevis hvarpå anföres, att han i samma vefva blef utnämnd till regements-qvartermästare ; men så småningom och alltsom zachrissonska relationen började verka på samhällets höjder, mulnade både chefens och kamraternes ansigten, och ett och annat yttrande hördes om ropassande sätt att gå till vågar, om brott emot den militära vördnaden och disciplinen m. m. Chefens och kamraternas begrepp härom synas imellertid hafva varit så oklara, att de tydligen, först efter som påtryckningarne utifrån verkade, fingo id om det -opassande. Det var nemligen först en hel månad efter relationens offentliggörande, den 6:te September, eller dagen före krigs-ministerns väntade ankomst till Götheborg, som chefen, öfverste Heyl sammankallade officers-korpsen och uppläste en skrift, hvilken gick ut på att ogilla Z:s åtgärd att i tidningarne offentliggöra samtalet med general Arbin, hvarefter öfversten uppmanade de öfrige att yttra sig i ämnet, förklarande likväl på förhand, att ingen motivering eller diskussion finge ega rum, utan att svaret skulle bli kategoriskt gillande eller ogillande. Efter honom yttrade sig först de äldre officerarne, som naturligtvis på förhand voro öfverens om resultatet, ehuru det annars är vanligt, att de yngste i dylika fall alltid yttra sig först, hvilket också grannlagenheten bjuder. Följden blef, att de yngre icke vågade uttala en emot förmännens stridande mening, och derför äfven yttrade sig ogillande om en kamrat, som de i själ och hjerta högakta, och som de i denna stund anse hafva blifvit ett offer för en himmelsskriande orättvisa. Härifrån utgjorde likväl löjtnant Törnsten ett undantag. Han förklarade nemligen, att han ej fann det för sig tillständigt att yttra sig öfver en förmans handlingar. Med honom förenade sig under-löjtnant Lindberg, som likväl efter sammankomstens slut blef af chefen enskildt öfvertalad att återtaga sitt yttrande och förena sig med majoriteten. Kapten Schitzercrantz fann sig, besynnerligt nog, icke förhindrad att äfven uttala sitt korsfäst. Kapten Z., som begärde att få yttra sig och att få framställa några andra frågor till kamraternes besvarande, blef af chefen nedtystad med maktspråk. På begäran om protokolls förande svarades nej. Vi beklaga de många hittills högaktade medlemmarne af Götha artilleri-regementesofficerskorps, hvilka låtit förleda sig, troligen mot sin egen önskan, till detta klandervärda beteende, som af allmänna opinionen måste strängt fördömas och äfven inför lagen är brottsligt. Men såsom lök på laxen och kronan på förföljelserne ankommer ungefär samtidigt i officiel väg till chefs-embetet från åtskillige officerare i Stockholm en skrifvelse, af hvilken Handels-Tidningen ännu ej kunnat erhålla del, men hvars innehåll tidningen ansvarar hafva i det väsendtligaste varit följande: Med särdeles ledsnad och förtrytelse hafva vi erfarit, att kapten Zachrisson, med dsidosättande af hederns fordringar, låtit inför allmänrheten framlägga ett samtal emellan 4 ögon, som egt rum emellan honom och general von -Arbin, och få, för att icke med vår tystnad ranses gilla, hvad vår känsla säger oss vara orätt, härmed anhålla, att herr öfversten ville så väl pför kapten 2. sjelf som för öfrige officerare af regementet förklara, att vi på det högsta ogilla hans nämnde förfarande, såsom stridande icke allenast mot all god militärisk anda, utan äfven mot det handlings-sätt, som tillkommer hvarje man af heder.Denna hederliga skrift var undertecknad af AR — —— 2 PT ve 1.1 4