Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1849, sida 2

vIngen illusion, min älskade! inföll hon med svag röst; imin lefnadstråd är spumen till ända; mina lidanden hafva fört mig till grafvens brädd, hvilken jag kanske inom få dagar skall tillhöra. Jag dör likväl nöjd, ty jag har sett min son, har tryckt honom till mitt hjerta.Hon slöt mig på nytt i sina armar, höll mig en lång stund omfamnad och vätte mina kinder med sina tårar. Du önskar, min son, sade hon efter någon tystnad, vatt erhålla förklaring öfver din härkomst. Fruktan, att döden skulle öfverraska mig före din ankomst, föranlät mig att nedskrifva berättelsen om din födelse och mina lidanden. Dessa papper, — här framtog hon ett manuskript ur sina kläder — vaflyfta den slöja, som hitintills döljer för dig din härkomst. Genom en ed, som man tvang mig att aflägga, ville man nödga mig att hålla de mot mig begångna förbrytelserna hemliga; men en aftvungen ed kan icke binda. Svär mig dock förut att ej hämnas på din fader, hvad du ock skall erfara om honom i dessa papper. Han skall icke erkänna dig; hans stolthet och hans onaturliga hat skall icke tillåta det. Afstå från det namn, hvarpå din börd gifver dig anspråk; förblif i det stånd, hvaruti du blef uppfostrad; hvarje försök att vilja göra din rätt gällande skall utsätta dig för den grymmaste f örföljelse,