Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1849, sida 1

mering? Gafs det, på hela ytan af romerska området, ett enda försök till motstånd, ett enda tecken till missnöje, en enda protest till den fallna maktens förmån? Nej, alls icke. Några karabinierer, posterade vid neapolitanska gränsen, deserterade; kanhända ansågo de sig vara alltför komprometterade genom de arresteringar de måst verkställa under påfven Gregorius. Och det var allt. Öfverallt, i stad och på land, helsade man republiken med glädjerop. De gamla municipaliteten, valda under påfliga regimen, skickade sina bifallsförklaringar, som sedermera förnyades af dem, som valdes genom den allmänna rösträtten den 11:te Mars. Pius IX hade ännu några personliga vänner; den påfliga styrelsen ingen enda. Efter den 30:de, då republikanska styrelsen, hotad af en öfverhängande fyrdubbel invasion, i Rom koncentrerat alla disponibla trupper, och på provinserne endast bibehöll ett rent moraliskt inflytande, midt under ett svårt financielt bryderi och retrograda ansträngningar af en del individer, hafva statens konservativa elementer sjelfmant ånyo skänkt sitt bifall till den republikanska styrelseformen. Bologna, Ancona, Peruggia, Civita Vecchia, Ferrara, Ascoli, Cesena, Fano, Faenza, Forli, Foligno, Macerata, Narni, Pesaro, Orvieti, Ravenna, Rieti, Viterbo, Spoletto, Urbino, Terni, 273 municipaliteter skickade sina adresser till Rom, uti hvilka de förklarade, i befolkningarnes namn, att afskafsandet af påfvarnes verldsliga makt och republikens bibehållande voro tvenne väsendtliga vilkor för statens bestånd. Konstitaerande församlingen, 150 medlemmar stark, eliten af landet genom hjertats egenskaper, om icke genom snillets glans, och hvaraf sex endast icke tillhörde romerska staterna, fortsatte, utan afbrott, sina sessioner ända till det ögonblicket, då det brutala våldet, med kränkning af Frankrikes pligter och löften, upplöste densamma. IIon dikterade eller sanktionerade allt hvad som gjordes ifrån den 9:de Febr. ända till den 2:dre Juli. och genom hvem styrde hon? Borde hon, tillfölje af jag vet icke hvad för en besynnerlig isolering midt i landet, utom detsamma söka redskap, villiga att hylla den republikanska idåen? Hon styrde, i början, genom en verkställande komit: tvenne romare, Armellini och Montecchi, och en neapolitanare, Saliceti; derefter, genom triumviratet; samma proportion i elementerna. Men, nedanför högsta makten, allt hvad som tillämpar dess tanke, alla personer anställde vid förvaltningen eller ombetrodde något värf i statens tjenst, voro romare. Konseljpresidenten under den verkställande komit6en, Muzarelli; justitieministern, Lanzarini; utrikesministern, Rusconi; inrikesministrarne, Saffi och Mayr; finansministrarne, Guiccioli och Manzoni; ministrarne för allmänna arbeten, Sterbini och Montecchi; krigsministrarne, Campello och Calandrelli; tillhörde alla romerska staterna. Chefer för polisen voro efter hvarandra Mariani, Meucci, Meloni, Galvagni, alla infödingar. Åt en romare, Sturbinetti, sedermera general vid nationalgardet, anförtroddes uppsigten öfver skolväsendet; direktörerne för statsskuldväsendet, de statistiska arbetena, sjukvården, och myntet, presidenten vid —— — ——