förskämdt uppgifvit främlingarnes antal till 20, 000 man, för att bevisa att den af er helt nyligen i blod qväfda idsen icke var Roms ide; och från dessa ord, från dessa siffror härflyter hälften af eder argumentation! Främlingar! Jag ber mitt fädernesland om förlåtelse för att, under det jag följer er på spåren, i dessa rader hafva användt detta afskyvärda ord. Hvad! lombarderne, toskanarne, män födda i Italien, främlingar i Rom! Och en sådan anklagelse slungen J emot oss, J fransmän! J, som, för att återupprätta påfvens murkna tron, stödjen er på österrikiska och spanska bajonetter! Alla våra provinser skickade, förlidet år, eliten af sin ungdom till Lombardiets slätter, liksom till en ärans mötesplats, och jag vet icke om Radetzki någonsin kallade den i sina proklamationer för främlingar. Att fullkomligt förneka den italienska nationaliteten var förbehållet Frankrikes styrelse under brorsonen till den man, som på S:t Helena yttrade dessa ord: Genom enheten i litteratur, seder och språk, är Italien bestämdt att bilda en enda nation. I. Anklagelsen för våld och ett systematiseradt skräckvälde, hvilken blifvit slungad emot den republikanska styrelsen är för närvarande högtidligen vederlaggd genom det sätt, hvarpå Rom blifvit försvaradt. Man tvingar icke genom skräckvälde ett helt beväpnadt folk) att visa enthusiasm, och J befinnen er, mina herrar, uti det alternativet att nedsätta franska soldaternes tapperhet, eller gendrifva er sjelfva, med att förklara att en ringa hop upproriske, nödsakade att hålla i styr en befolkning af 160,000 själar, varit tillräcklig att under tvenne månaders tid, ofta segrande, bekämpa er armå, eller också att, för att tillintetgöra förebråelsen för dumhet och feghet, tillstå, att en enda tanka: frihet och kamp emot republikens fiender, förenat Roms styrelse, folk, nationalgarde och arme. Det är likväl nödvändigt att belysa denna anklagelse, åtminstone så mycket, att J icke kunnen upprepa dessa dumma smädelser, utan att andra säga: J hafven ljugit med berådt mod. Hör upp med att tala om Rossis mord, som så ofta på ett hycklande sätt blifvit åberopadt. Republiken, som proklamerades den 9:de Jan. 1849, behöfver icke försvara sig emot beskyllningen för en gerning, som föröfvades den 16:de November, då furstarnes pati, de moderate, Carl Alberts anhängare, innehade makten och drefvo republikanerne i landsflykt eller dömde dem till en absolut tystnad. Det faller icke någon i Italien in att föI revita edra revolutioner att härstamma från ett mord, för det att hertigen af Berry fallit för l mördarehand, eller för det att 5 eller 6 försök till konungamord egt rum efter hvarandra i Paris , inom tvenne års förlopp. Hållen er till de allmänna fakta, som på alla tider och i alla länder utmärka de systemer, som stödja sig på våld. Kunnen J, mina herrar, anföra, under de 5 måi nader den republikanska styrelsen varade, en enda dödsdom för något politiskt brott? En enda unlantagsdomstol inrättad i Rom för att döma poitiska förbrytelser? Ett enda dekret emot tryckriheten, utfärdadt före belägringen? Citeren då; iteren de lagar, som organisera skräckväldet; cieren de vilda banden, citeren offren, eller unlerkasten er att vara evigt brännmärkte som ögnare. Den republikanska fanan, som höjdes i Rom f folkets representanter, sade vi uti en af våra örklaringar, representerar icke en fraktions trimf öfver en annan; den representerar en allmän riumf, en seger, vunnen af en mängd medborare, helsad med den omätliga majoritetens biall, en seger af den goda principen öfver den nda, en seger af allmänhetens rätt öfver den ö ätt några individer godtyckligt tillvällat sig, en ger af den heliga jemnlikheten, Gud föreskref lla menniskor, öfver privilegierna och despotis) Nationalgardet utgjorde cirka 13000 man; genom en organisation det egde före republikanska styrelse— OL OO MHR Fr BA3i:i:ii ttets införande, representerade det medelklassen i Rom.