Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1849, sida 1

Röfvaren. (Ungersk novell.) Forts. fr. N:o 231. Slafveriets tunga bojor, som jag burit, voro hos mig i alltför friskt minne, att jag ej skulle egnat det undertryckta folket mitt deltagande. Men jag måste dölja mina känslor i mitt inre och följde min herre. Äfven om jag haft fritt val, hade det varit mig omöjligt att skilja mig från honom och icke dela de faror, som han gick till mötes. Men ack! jag fick blott en kort tid fröjda mig åt den ädle ynglingens vänskap. Redan på tredje dagen efter det vi uttågat, hade vi att bestå en het träffning. Efter en mördande strid tycktes segern luta åt vår sida; förföljde af oss, drogo sig grekerne tillbaka i berget genom en djup hålväg. Men deras återtåg var låtsadt och hade blott till ändamål att locka oss in i det trånga pass, i hvilket de dragit sig tillbaka, och der deras fotfolk, doldt bakom ett tjockt buskasche, var uppstäldt. I oförsigtig hast sprängde vi efter dem, när plötsligt en mördande gevärseld, som öppnades från båda sidor af vägen, sträckte mer än tredjedelen af vårt manskap till marken.