Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1849, sida 2

ståthållareskapet gåfve armgen order att genast inrycka i Slesvig, om också blott till demarkationslinien, för att åtminstone befria denna del af SlesI vig från den danska landsplågan, Kieler Korrespondensblatt tillfogar vid sin notis om Bonins resa till Berlin följande: hertigdömenas ställning, i synnerhet Slesvigs är sådan, att hvad som helst kan inträfa. Som det förljudes, är det denna omständighet, hvilken framför allt annat föranledt generalens resa. Jemför man — säger Berlingska tidningen, som är danska regeringens officielle organ — dessa rader med andra lika flyktigt framkastade vinkar, med ultrapartiets förtviflade planer, med den tysthet, som hvilar öfver alla ståthållarskapets företag, med dess förbud mot främmande truppers befordrande på de holsteinska jernbanorö na, hvilket vi först fingo veta af Berlinertidningar, med holsteinska koryfåers beständiga bortoch hemresor, då skulle det nästan synas som om man i Holstein rufvade på att utföra ett oklokt företag, för att bryta det så olägliga vapenstilleståndet. Ehuru vi, när vi betrakta Preussens förhållande under den sistförflutna tiden, icke kunna annat än antaga, det denna makt skall göra allt, för att hindra sådane planer, tro vi dock, att det icke vore ur vägen, om man här med den största uppmärksamhet följde alla det slesvigholsteinska partiets mått och steg i Holstein, och sökte förskaffa sig kännedom om dess förehafvanden, för att i tid kunna göra dem om intet. Slesvig, d. 24:de Sept. (Ur Norddeutsche freie Presse.) I går afton kom det på en dansstuga till beklagliga konflikter emellan preussiska soldater och innevånare här i staden. Bland andra fick en dräng ett djupt sabelstick i låret. Såret är emellertid icke lifsfarligt. Samma afton lära preussiska artillerister på ett annat dylikt ställe utmärkt sig för råhet och brutalitet. I brist af sidogevär, som de lyckligtvis icke hade med sig, grepo de till sina fällknifvar, öppnade dem och hotade med dem de närvarande. Borgerskapets förbittring är mycket stor och fullkomligt rättfärdigad genom det preussiska infanteriets öfvermod, hvilket just föranledt striden. MHusarerna uppföra sig helt annorlunda. Man bör hoppas, att kommendanten skall förbjuda de preussiska infantertsterna och artilleristerna att besöka dansstugorna; i synnerhet skulle det vara oförsvarligt, om det för framtiden tillåtes dem besöka sådane ställen beväpnade. spenrade. Följande lilla anekdot förtjenar blifva bekant. Klockaren Dietrichsen i Löjt, hvilken är ortens vaccinatör, reste till Gjenner, för att vaccinera. Han fann der en talrik samling föräldrar med sina barn, på hvilka operationen skulle verkställas. Händelsevis bemärkte en af de närvarande, att attesterna voro försedda med det slesvigholsteinska vapnet i stället för kungens namnchiffer. Man frågade klockaren, om han ej hade några attester med kungens namn, och då han svarade, att han icke var försedd med sådane, förklarade alla, att de icke ville hafva sina barn -provisoriskt vaccinerade. Ilela samlingen, både gamla och unga, gick sin väg, och klockaren fick återvända med oförrättadt ärende. Postmästaren Knutzen i Aabenraa har af regeringskommissionen blifvit förflyttad till Tönning. Då han d. 28:te ankom till Tönning, åtföljd af öfverpostdirektören Holstein och eskorterad af 18 preussiska husarer, blef han med dem som åtföljde honom utjagad af pöbeln genom stenkastning. Ankomne till Husum emottogos de der på samma sätt som i Tönning, och de hade kanske icke med lifvet kommit ur staden, om icke en danskt sinnad borgare, som ville lugna pöbeln, vändt dess raseri mot sig. Han flydde till sitt hus, der borgmästaren Davids äfven bor. Fönsterna blefvo der inslagne. Emellertid uppbådades preussiska militären och lugnet återställdes. Knutzen skall, enligt Börsenhalle, afsagt sig sin befattning såsom borgmästare i Tönning. Enligt samma tidning lära borgarne i Tönning bemäktigat sig tullkassan, och fört den till Rendsburg, utan att hin dras af militären. Fehmern är först nu utrymdt af SlesvigholI I ö