Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1849, sida 2

-D —— ——————— Mina barndomsär tillbragte jag i byn Szennek i medlersta Ungern hos en arrendator, som jag höll för min farfar. Han var en rå, karakterslös man, som med hån och förakt tillbakavisade de känslor af kärlek, som upplågade i gossens unga bröst, och med okuflig stränghet bestraffade de fel, hvilka äro ynglingaåldern egna. Den hårdhet, hvarmed han behandlade mig, skulle hafva gjort mitt öde odrägligt, hade ej ortens prest antagit sig den öfvergifna gossen. Denne värdige mans menniskoälskande bemödande, bans kärleksrika undervisning har jag att tacka för bibehållandet af den bättre delen af mitt jag, hvilken genom min fosterfaders råa behandling sannolikt skulle gått förlorad. Mina gosseår förflöto, förljufvade af inga andra fröjder, än de, hvilka min förträfflige lärare beredde mig, den enda ersättningen jag hade för förlusten af älskande föräldrar. -Jag hade nyss fyllt femton år, när jag en dag, sysselsatt med dessa tankar och med planer för min framtid, efter några landtliga göromål, hvilade i skuggan af ett träd, under hvilket jag hade sökt skydd mot den brännande middagssolen. Ett moln af dam i fjerran väckte min uppärksamhet; det fördelade sig, och jag såg en d vagn rulla framåt vägen. Några steg höll den stilla. En medelålders man