Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 oktober 1849, sida 2

mJHMmmmgnnnnnnnnnn 5 f——;—. .........—;V—V—1———— trott, var hennes faders mördare, väckte en förfärlig storm i hennes inre. Hon betraktade honom med blickar, i hvilka på samma gång afspeglade sig fruktan och hoppet, att han, hvilken hon kände sig så innerligt förbunden, måtte kunna rättfärdiga sig. Man kunde tydligen läsa i dem, att den upptäckt, som Philo hade gjort för henne, så våldsamt hon också kände sig skakad deraf, likväl icke förmådde öfverväldiga de känslor af deltagande vänskap och tacksamhet, hon hyste för honom. Till alla dessa stridiga känslor, som kämpade i hennes bröst, sällade sig det öfverraskande intryck, Philos upptäckt, att hon var hans syster, gjorde på henne. Du kallar mig syster, sade hon slutligen; rjag hade aldrig en syster; här tyckes ett misstag ega rum och väl dig, om det så är; ty annars skulle det brott, hvarför du är anklagad, vara desto rysligare. Jag misstager mig icke; såsom jag sagt, så är det, svarade Philo, er fader var också min. Men med omenskligt hat förföljde han mig och min olyckliga moder. Ve mig, att jag blifvit född, för att lyfta täckelset af de förbrytelser, hvartill han gjort sig skyldig. Dock — ni måste lära känna dem, måste erfara allt, om er olycklige broder skall kunna renas i edra ö Jag vill berätta er mina lefnadsöden.