Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 oktober 1849, sida 1

der: hade jag kännt den eländiges afsigt, skulle jag aldrig hafva deltagit i detsamma. Er olycka väcker mitt innersta deltagande; för att rädda er erbjuder jag gerna att uppoffra mitt lif. Döm mig icke efter det brottsliga handtverk jag drifver; ett olyckligt öde, icke fritt val har gjort mig till kamrat med dessa mördare. Öfverlemna er med förtroende åt min ledning.vÄdle yngling! sade grefvinnan, jag anförtror mig åt er; måtte himmeln ledsaga våra stegly Med dessa ord lemnade hon, så hastigt hennes svaghet tillät, det mörka fängelse, som tjente henne till boning. Deras väg förde dem förbi kaptenens grotta. Tzarko som blifvit lemnad ensam, rasade som en vansinnig och ropade under gräsliga förbannelser på någon af sitt folk. Den fruktansvärda, för grefvinnan väl bekanta stämman kom henne att bäfva; hon smög sig närmare intill sin följeslagare, likasom om hon ville söka skydd hos honom. Frukta icke, inföll Hazi lugnande, hans sår fängsla honom vid sängen.Låtom oss skynda, hviskade den af skräck och ångest uppfyllda grefvinnan, -för att komma från denna mordhåla. Den röst, som jag hör ur denna kammare, dödar mig.Vid Hazis sida skyndade hon nu räddning eller sin och hans undergång till mötes.