äfven dylika sakverkligheter för att erinra den milda (svaga?) regeringen om att med kraft angripa det onda der, hvarest det hade sitt ursprung. (Forts.) förseelse, och att Konungen, i följd deraf, uphlöste hela den borgerliga artilleri-afdelningen i Rendsburg; så torde det icke vara utan interesse för läsaren att erfara, huruledes prinsen-ståthållaren i sin till Konungen aflåtna skrifvelse, dat. d. 5:te Okt. 1845, skildrade denna skandalösa tilldragelse. Se här ett utdrag ur densamma: Efter artillerirevyn, under det att vi srukosterade i vett tält, uppstod på något afstånd derifrån larm melrlan löjtnanten vid artilleriet Schau och det borgerliga nartilleriet jemte åskådarne. Schau, som redan flera dgånger förut, förmedelst sin sträfhet (rudesse) hade vhaft obehagliga uppträden med borgerskapet, ville icke ytillåta åskädarne att gå ifrån landsvägen, som leder yförbi exercisfältet, och då nu det borgerliga artilleriet yskulle besätta det fasta batteriet, kommo några borygerliga rekryter, som icke buro uniform, utan tjenstsgjorde såsom handräckning, med in på fältet. Schau Hropade då till sitt manskap: ,Lass die Birgerhunde y5nicht herein!, Detta blef signalen till angrepp från 5det borgerliga artilleriets och åskådarnes sida. Sablar 5blefvo dragna, och slag utdelade ; men, som jag tror, r5utan att något blod spilldes. Öfverste Krye lät då ybläsa appell och jag steg genast till häst samt red in j,jibland folket. som ögonblickligen, på en vink af min Hhand, förfogade sig bort, och dermed var allt slut. — Efter att hafva hållit revy öfver borgerskapet, lät jag 5dem formera en krets omkring mig och yttrade då, att ydet var mig städse en glädje att inspektera dem och deras arfvingar; att de visste, huru stor vän jag var still borgerskapet. men att de äfven hade sig bekant, ratt jag var en lika stor vän af lugn och ordning. Hvad vsom i dag tilldragit sig, hade fördenskull mycket smärvtat mig. Jag sammankallade derefter artilleriets offireerskorps och yttrade, att jag var fullkomligt nöjd med de manövrer, som af artilleriet blifvit utförda; men att yde uppträden, som hade egt rum efter revyen, gjorde det till en pligt för mig att anmärka, att politiken låvge utom soldatens verkningskrets. Jag hade erfarit, att ode blandat sig i politiken och derigenom förorsakat en missgynnande sinnesstämning mot sigs, o. s. v. Denyna förmaning togo officerarne mycket illa upp, såsom jag sedermera hört berättas, och påstå, att jag prote.gerar borgerskapet emot dem, m. m. — Jag har gif, Vit dig denna långa beskrifning om en sak, som i sig ysjelf blott är en bagatell, emedan jag förmodar att månvga andra versioner derom komma att cirkulera.Prinsen hade rätt deri, och det var icke eller underligt, då hans rapport om tilldragelsen visat sig vara högst otillförlitlig.